Påskhelgen gick och vi hördes inte och även om det är lite trist så är det skönt.

Sen träffades vi på jobbet i tisdags och messade lite efter jobbet men inget så där. Sen idag när han fick se mig på jobbet så räknande han nog inte med att träffa mig precis då så han såg lite överraskad ut och eftersom jag satt själv så kramade han om mig, log så där gulligt och såg så glad ut. Sprack liksom upp i ett leende och det är härligt att se.

Känns lite som jag har lite triumf. Så nu ikväll messade jag att ”du saknar mig allt lite när vi inte ses på ett tag” och då svarade han ”jag saknar dig mkt” lät bli att svara – det brukar jag alltid göra men han ska känna att jag håller lite på mig. ska bli kul att se hur han beter sig nästa helg.

Å när han inte kan hålla sig utan kommer och tar på en och kramar en, det är så härligt..

ja å sexet är ju som vanligt bra..

Men han tolkar mig så annorlunda. Jag tycker jag är tydlig men han fattar inte vad jag menar. Har sag att jag vill känna mig speciell, att jag behöver märka att detta berör honom med men nä han pratar fortfarande bara om att klippa helt.. och om jag klarar det, jag har sagtt att jag inte gör det hur många gånger som helst men ändå så är det hans sätt att hantera det..

Förstår han inte att han ska visa sina känslor för mig – om han nu har några. Kanske bara är jag som är trög…

Förstår han inte att han på nått sätt skulle försöka kompensera för allt han gjort mig, gett mig hopp om att han skulle bli min men icke.. han gav mig hopp om att få leva med en man jag verkligen tycker om, känner nått speciellt för men icke… han tror att det bästa är att inte visa, säga, göra eller ge mig nått i gengäld…

Mm jag är nog allt bitter.. jag tycker om honom och det är säkert därför jag ändå accepterar allt som händer.

Jag tycker det är orättvist att han och hans fru går där hemma och jag alldeles själv. Jag är bitter över att han inte valde mig.. Ännu mer bitter över varför jag låtit detta påverka mig som det gjort. Bitter över att jag gjort de val jag gjort då jag varit påverkad av det jag känner och i min blå ögda värld haft förhoppningar på.

japp jag är bitter över hur livet blev, och visst det är bara jag som kan ta tag i det och ändra inställning men det är så jävla svårt. Skitsvårt faktiskt.  För det är jobbigt att vara ensam och inte orka, inte vilja vara till besvär och inte ha råd.

Japp, bitter är nog allt vad jag är.

vad jag gråtit precis

han säger att han tycker detta är jobbigt och att han saknar mig men han visar ingenting. Inte ett jävla skit märker man på honom. Jag däremot pendlar från en skön lugn känsla till saknad, vrede, uppgivenhet – som en jävla pendeltåg är ja. Å han undrar varför jag är irreterad?? för att jag är ledsen och inte kan hantera det på nått bättre sätt.. inte kan hantera det alls känns det som

så idag skönk jag så lågt och bjöd hem honom men han var upptagen och egentligen kan jag väl inte säga nått men bryter ihop fullständigt och undrar när jag ska lära mig, när jag ska få ge igen… få reaktion hos honom!!! messade han tidigare idag att det vore skönt om man hade fått se lite reaktion hos honom me.. men nädå han säger bara att det är jobbigt för honom men att han håller det inom sig.

skrev bara bra till honom nu när han inte kunde komma. Han skrev inte ens tyvärr eller ringde och beklagade sig eller nått utan bara: ska öva med ork. å sen stängde han av telefonen.

Han är så jävla ego, dum i huvudet och okänslig.

Visst han gör säkert mer för mig än för andra men han borde väl fatta att jag behöver mer än så här!!!!

Å jag vill såra honom, göra att det gör ont i honom så som det gör i mig. Få honom att me visa att det är jobbigt.

Idag blev jag så arg att det nästan fick mig att vilja påverka hans äktenskap.. få hans fru att fatta att han håller på som han gör. En del av mig vill att hon ska komma på honom men jag vill inte att det kommer från mig men åå vad jag önskar att han fick igen allt han gjort både henne och mig. 

å jag vill att han ska få det jobbigt, sakna mig så det gör ont i honom. Få honom gråta, få honom ångra saker och ting han gjort.. Få honom att förstå och visa sina känslor och att det verkligen berör honom.

Han visar inte ett jävla skit att han berörs av mig och det vi hållt på med.

Jävla karl och jävla skit att jag ska beröras av honom!!!!!!!! skit i honom, bry dig inte, låt honom vara så jag själv får vara i fred. men sen är det så tråkigt att inte ha honom alls i mitt liv

men va fan ändrar han inte på sig så är han väl inget att

ha i sitt liv!!!!!

Även om man saknar att han tar på mig och de där mysiga sakerna. Mendet är skönt att slippa må dåligt, slippa grunna och tänka, slippa sätta upp stålväggar för att inte bli sårad eller låta känslorna bubbla upp.

Det är faktiskt skönt. Sen är det synd att inte klara att träffas och må likadant men nu njuter jag av denna stunden då jag tycker det är skönt.

stunderna jag älskar är de som sårar mig mest.. för de påminner om allt och därefter är det jättejobbigt…

Den jag vill vara med är den jag måste få bort i mitt liv…

Jag måste komma över honom, han jag vill vara med….

Det är så svårt och smärtsamt

vill bara glömma, för jag orkar inte. Orkar inte ta mig ur och igenom smärtan. Jag vill bara glömma allt.