Ibland vet jag inte vad jag ser hos honom. Han är gammal, han är egoistisk, han har varit otrogen hela sitt liv. Han åker hem till sitt äktenskap efter våra korta stunder = lämnar mig så ofta, så ofta till min ensamhet. Vi vill säkerligen olika saker om vi hade bott ihop – jag har mer energi och han skulle nog inte hålla samma tempo som jag.

Men det är nått som gör att jag är så trygg, trivs så attans bra i hans sällskap. Jag kan vara mig själv, även om jag är arg, irreterad, ledsen, glad så spelar det ingen roll. Det ligger inte kvar, utan det släpps och det gör inget. Jag kan vara naken, jag kan vara påklädd -hur jag än är så skäms eller undrar jag inte va han tycker. Han tar mig för den jag är å det är underbart !!! å jag kan inte påverka honom och den gör nog att jag tycker om honom, många kan jag påverka men han är som han (fast jag påverkar honom men kan inte ”manipulera/påverka” honom.

Men jag längtar tills jag får detta i ett förhållande som gör mig lycklig, tillsammans med någon som väljer mig och mitt liv.

tror kanske inte det är över men så sakta men säkert glider vi ifrån varandra. Å kanske är det över nu…

För en vecka sedan blev jag så grymt besviken på honom, jag lät honom höra det i telefon och jag skickade mess till honom. Det var både nya och gamla grejor som kom upp.

han svarade inte förrän en dryg dag senare, trots att vi sprungit förbi varandra.  Han messade att han inte ville att vi skulle ta det över telefon utan på måndag å visst hansa efter mkt om och men lite lite på måndag. Jag både sa och messade honom att bollen låg hos honom, att jag ville vara väldigt goda vänner men att han me fick anstränga sig.

Nån dag senare så skriver jag att jag inte är arg, kanske ledsen men inte arg å att han får föra, han får visa hur han vill ha det. Å att vi ska hjälpas åt att hitta en form som passar oss båda. Annars är det bättre vi bara är kollegor. Han ville att vi skulle lösa det för han tycker vi har så trevligt ihop.

Sen har han varken messat, ringt eller stannat mig när vi setts. Jag försöker vara som vilken kollega som helst, spärrat min blogg för det är inga andra kollegor som får läsa den. Får se om han tar steget nån gång….

Jag tycker det är tråkigt men samtidigt är det skönt. Men väldigt tråkigt om det är så här lite kontakt han vill ha.

Jg vet ju att han strulat innan och den han hade innan mig blev ju arg när de bröt upp oh henne brydde han sig inte om att försöka ta kontakt med, nu har han ändå förstökt lite. Men inte tillräckligt å jag försöker intala mig att det är han som gör den stora förlusten – tror faktiskt att det är bra för mig detta. PÅ jobbet är jag mer öppen för andra, jag binder inte upp luncher utan kanske kommer mer in i gruppen nu. Å privat så pendlar jag inte från hopp till besvikelse hela tiden. Å mina känslor kanske bleknar så att jag till slut kan träffa någon annan.

Så detta kanske bara är bra även om det är tråkigt.

jag vill att vi ska vara väldigt bra vänner men det verkar inte funka å det gör mig så ledsen.  Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill att vi ska kunna ha en gynnande vänskap men den tar ju mkt mer energi än den ger… å jag kommer ofta i sista hand. Han utesluter mig, gör inget för att kompensera, visa att jag är värd nått. Visar eller säger aldrig att jag är speciell…

ställer jag för höga krav? jag vet inte vad han vill å det verkar som jag vill ha ut mer av vår vänskap än han…

Kan han inte bara anstränga sig lite - sätta mig i fokus lite. Jag sätter ju faktiskt han i centrum rätt ofta.

eller hur fasiken stavas det när man bara vill skrika….

Han ser till sig själv, och han är feg… ja jag kan skriva en bild som alla även jag inser att han inte är värd en stuns av mitt liv. Å just nu så känns det som jag skulle klara mig utan honom.

Men sen vet jag ju att jag gärna vill vara vän me honom. Men så trillar vi dit ibland men jag ska försöka påminna mig om att jag mår sämre varje gång jag varit tillsammans me honom.

Å den …. retar mig när han vet att jag inte är på humör istället för att försöka få mig på bra humör. Tror egentligen han är så feg att han inte vet hur han ska göra. För han är så rädd att möta nått som är jobbigt och han inte vet hur han ska reda ut.

Igår så såg han att jag var nära tårarna när han skulle åka, jag bad honom åka utan att börja prata om det för det vore enklare för mig just då. Annars hade jag börjat lipa. Jag messade att det berodde på livet i sig, ekonomi och ensamheten som jag tycker är så jobbig.

Han märker idag att jag inte är på humör och han gör inget för att jag ska må bättre, han frågar inget. Han retar mig och håller sig lite mer på avstånd..

mm jag mår bättre utan honom så är det nog bara. Lite tråkigt bara att han har sån påverkan för han är inte värd det.

stundtals önskar jag att hans fru ska komma på honom igen, så han får må lite dåligt för egentligen är han nog värd det. sen vet jag inte om jag vill ha honom för jag vill ha någon som är mer uppmärksam och anstränger sig mer. Vill inte ha nån som tar avstånd när det blir jobbigt, som låter en sköta sig själv. Jag vill ha en som bry sig om mig och är rädd att mista mig. Mån om att det ska bli bra och inte skiter i vilket.

påminn mig om att han är feg otrogen jäkel som inte är värd mig hehe Jag vill ju att han ska bry sig mer om mig, att han ska anstränga sig för att vara min vän å jag vill att vi kommer över allt detta strul och krångel. Hittar en vänskap som fungerar för oss båda. Jag vill verkligen att han ska bry sig mera utan att vilja knulla mig. att han vill mig väl och hjälper mig här i livet.

Just nu hoppas jag bara på lugn och ro och att han bara är en trevlig omtänksam vän när vi träffas nästa gång. Men hur kan man bara låta någon vara när man märker att allt inte står rätt till???? fråga en gång när vem som kan komma… tror man verkligen att nån säger nått då, å jag vet inte vad jag ska säga. för jag vet ju inte vad det är som får mig att må dåligt. Kanske hade behövt hjälp med att reda i det och finna positiva saker i mitt liv. vara en vän som hjälper och stöttar en, lite uppmuntran!!! nä en fråga och sedan reta en istället… gaaahha !!!