Fick tidigt på morgonen idag ett mess

ja tycker om dig

inget mer än så men så glad man blir och jag känner mig inte alls lika dum när man får sånna här saker. Jag känner mig inte bara utnyttjad, dum och blåst. Utan vi har känslor men det räcket inte till.

Vi har varit på en liten resa. Blev först grymt besviken för det blev bara en natt - vädret var inte me oss så vi fick skjuta på trippen en dag.

Men när vi väl kom fram och fick boende så var resan kanon. Så trevlig, roligt och härligt. Massvis me bra sex, underbara samtal och gått runt och bara varit. Ätit, druckit, tittat på folk och umgåtts.

Även han påbörjade samtal om oss. Gott när även han gör de. På kvällen sattt vi och pratade länge, tills vi till slut gick iväg för att äta lite. Sen fortsatte vi nån timme när vi kom hem från resturangen.

Det var verkligen en superhärlig resa. Å ännu en bra sak var att jag inte blev så ledsen efteråt. Jag vilade när jag kom hem och när jag vaknade, började jag tänka på att han var hemma me sin fru. Men jag åkte iväg och handlade, hämtade hem hunden och donade inför att dottern skulle komma hem och kunde då trägna undan det jobbiga. Så jag har mest varit glad - vet inte varför, tror det kan bero på att jag hoppas lite på att en annan kille ska höra av sig, att jag har massvis hemma att göra, å att resan var så kul !!!!

Är glad över denna resa.

Ja så gör ja. Kan liksom inte bara göra/tänka – så nu är det så här. Uan hela tiden – om jag gör så måste jag säga så, göra så för att det ska bli så bla bla bla. varför???  för min skull eller för vems??? självklart för mig själv men det hjälper ju inte mig!!!!

Han kan stänga av sin telefon och låta bli att kolla den på dygn. Å jag tycker det är skönt när jag vet att han inte ska höra av sig. Varför kan jag då inte bara säga att jag inte vill att han ska höra av sig. Jo för jag vill det. så jävla trög för det är så mkt som kretsar runt honom. Jag tänker på honom så mkt – helt sjukt. Hur kan nått få en att göra så här. Hänga upp sig på nån man inte kan få och som man till och med kan inse att det är det bästa. Men känslan är väl som det är ändå.

Å det tråkigaste är att jag vet att jag mår bättre när vi inte har kontakt alls men jag vill ju inte att det ska behöva vara noll och inget. Men det verkar ju inte bättre.

Jag har funderar så mkt på detta, säga till honom att vi inte ska ha kontakt utanför jobbet men så kommer det över en all hjälp jag fått och kanske kan få i framtiden me. Hur blir de me bandet – kommer jag få chansen?

Ska jag säga att vi inte messar varandra mer, att vi inte lunchar så ofta, att jag vill ha mindre med honom att göra men att jag ändå vill ha hans hjälp då och då. det borde jag väl kunna göra??? borde väl inte vara så svårt men så kommer den där minuten då jag inte kan hålla mig och sedan är allt igång igen. Men det har blivit mindre, vi messar inte varje dag och det är inte alltid jag som tar första kontakten vilket är skönt.

Vill så gärna bli kvitt detta men samtidigt vill jag ha honom. Så jävla tokigt helt enkelt