Idag fick jag besök av en gammal vän som jag inte träffat på flera år… trevligt att träfffa honom. Han sökte närhet och ville gärna träffas fler gånger och det kanske kan vara ett sätt att komma från den gamle lite.

Har träffat den gamle med och mm vi har verkligen hittat varandra. Lärt känna varandra och tar så mkt hänsyn till varandra i sängen. Jag tycker om honom och det är tufft att tänka på att vi ska avsluta detta.

å jag blir nog lite det när vi har lite tätare kontakt. Men nä bara olyckligt kär sedan många år tillbaka.. haha ja herrejösses vilket skit det är egentligen.

Han har inga planer alls på att skilja sig. Jag bara hoppas det allt emellanåt. Det är för stor skillnad på oss och det står nog bakom mkt i att han inte väljer det. Det är så få år vi har kvar tillsammans tänker han, det är så mkt i våra liv som inte passar ihop. Å han klarar inte att stå upp att han valde en yngre tjej. Klok eller feg, ja det är frågan.

Men det verkar som enda sättet att komma över honom är att inte träffa honom. Jag mår bäst då känns det som. Lugnast helt enkelt.

Men tycker det är så trist att känna så… att jag inte kan ha honom i mitt liv.

Han ville som sagt åka på en resa med mig. Jag frågade honom idag om han fortfarande ville och det ville han. Men skrev tillbaka till honom att jag vill ha en riktig resa och inte bara en natt.. å gissa, inget svar..

Ska försöka att inte höra av mig heller nu utan låta honom höra av sig, ta upp detta igen. Jag vet ju att det bästa vore om det inte blev nån resa så blir det inte det så borde jag väl vara glad. Å ska det bli nån får det bli nått speciellt, nått jag skulle vilja och inte bara för att jag får åka iväg med honom.

Sen hoppas jag att jag blir kär i nån riktigt trevlig man och kommer över den gamle och blir lycklig. Å att den gamle kommer sakna mig ordentligt !!!

Satt och pratade med min mentor idag och sa att jag ändå var på rätt väg men var rädd att jag lurade mig lite efter hans samtal förra veckan och mm så var det nog.

Pratade idag och vi hamnade i att avsluta detta och han visade och sa inget att han inte ville… han vet att han inte kan säga nått för det är upp till mig men va fan han kan ändå visa vad han känner. Han kysste mig och kramade mig, lutade sig mot min barm men inget att han ville inte höra detta, att det sög i honom.

Å då tappar jag min styrka, jag vill ha reaktion hos honom. Å jag kommer på mig att jag vill att han ska vilja ha mig, att han ska välja mig men det kändes som de känslor han hade förra veckan var borta. Att det var som vanligt att han tycker om mig men det söker honom inte längre.

Sitter och funderar på om vi ska göra en resa ihop eller ej. Han sa att han ville det imorse men jag sa att jag inte visste om jag ville för det väcker för mkt. Men en del av mig vill ju. Funderar på att säga till honom, att om han bjuder och det är flera nätter så okej. Då får jag nått speciellt av honom, och jag kanske kommer på att vi inte har så kul. Visst kommer känslorna bli jättejobbiga men det är de ju nu med… fast det är lite bättre nu och jag kanske förstör allt om jag åker iväg med honom..

Jävla karl och jävla känslor!!!

Idag ville han äta lunch med mig. Efter lunchen pratade vi om vad vi kände och lite så.

Han började med att han tyckte mkt om mig nästan så han älskade mig och att det var hemskt. Ja inte hemskt att älska nån men att älska nån och vara gift med en annan.

Han påstådde idag när vi gick på lunch att jag för första gången för ett par dagar sedan hade gett honom en kram och sagt att jag tyckte om honom. Att jag aldrig hade varit den som kommit och gett en kram och sagt de orden utan att han sagt dom först. Å det kanske stämmer. jag brukar nog bara skriva det och säga det när han säger det.

Han har mkt känslor nu igen, och kanske är det för att han håller på att förlora mig. Han tar alltid ett steg framåt när jag tar ett tillbaka. Det känns som han återigen vill vara hos mig.

Vi pratade om att han önskade att det var hans fru som avslutade deras äktenskap så han inte skulle vara den eleka/dumma. Att hon skulle komma på honom, men att han inte skulle klara att medvetet göra så att hon skulle upptäcka det. Jag sa att jag tycker det är bättre att avsluta det själv istället för att göra på det sätet. Även om det är tufft i sig att ta det steget.

Visst fick jag hopp om att han ska ta steget, och jag tror han återigen funderar och önskar men han kommer aldrig göra det, för han varken vågar eller tyar som han sa.

Vet inte hur det skulle vara om vi blev ett par, han passar inte riktigt in bland mina vänner och jag säkert inte bland hans. Men annars skulle vi nog ha massvis med trevliga stunder. Men åldern skulle nog göra sig påminnt, medans jag kanske vill hitta på saker så vill han kanske ta det lite lugnt och vara hemma.

Men får jag chansen så tror jag inte att jag säger nej eller ber honom fundera över det en gång till. Vi har hållt på för länge för det. Det får bli som det blir i så fall.

Tror han stundtals vill och önskar att det vore vi två men det drar med sig för mkt om han ska göra så att det blir vi två.

Vi pratade om att vi hade det jobbigt båda men på olika sätt. Jag för att jag är ensam och inte har nått val, jag kan inte välja att ha honom mer (kan dock välja att gå). Han har det jobbigt för att han kan göra valet men inte klarar det. Stunderna vi har ihop ger honom det lilla extra för att hans liv ska vara bra medans det förstör mitt liv. Det kryddar hans men sinar mitt. Däremot uppbrottet kanske blir jobbigare för han, han ska leva kvar i det han har men utan mig medans jag ska skapa nått nytt och ersätta honom.

Han sa att han nog alltid kommer tycka om mig oavsett och så kanske det blir för mig med men tror att när vi tappat kontakten så kommer saknaden avta den med.

Men just nu söker det honom en hel del. Å elakt nog så stärker det mig för jag behöver inte tvivla på hans känslor, jag blir inte lika mkt fjolla. Sen väcker det tyvärr hopp, hopp om att få ha honom nära mig. Men tror att hans känslor tynger honom för han känner att det är på upphällningen. Det är jobbigt för honom att separera från mig.

I slutet av samtalet så tittade han på mig och sa ”jag älskar dig” och gav mig en kram. Det är stort..

I helgen så har han inte hört av sig och inte jag heller. Tycker det är skönt men så tråkigt att känna att det är så det borde bli.

Igår kväll så messade han strax efter kl 23 att han önskade mig en bra morgondag och att han tycker om mig. sen idag så messade han lite, frågade hur det gick med shoppingen. Jag skrev: mm jag är rätt bra på detta. Fick tillbaka att jag är bra på mkt, fan.. ja gillar dig. å vi har nog rätt starka känslor för varandra men det är jobbigt.

Var på dejt för ett par dagar sedan. Är nog en trevlig kille men vet inte om jag är intresserad eller ej. kan liksom inte bestämma mig… nått har han men vet inte om det är tillräckligt. Ja det återstår och ser. Vi håller kontakten så får tiden utvisa detta.

testistest

NU, funkar ju inte som det ska och jag fattar inte varför !!! nu har jag det på HTML men det ska man väl ändå inte behöva???!!!

å så störande detta är