Mest hans känns det som. Läste massa galma mess idag och jag ”ställer krav” eller vad jag ska kalla det, framför önskemål, tigger om saker. Men det blir som han vill… resan i våras – jag ville utomlands, storstad, minst tre nätter men det blev polen två nätter precis som han vill. Nu vill han till Öland jag vet inte vad jag vill men återigen kanske nån storstad men nä det blir kalmar.

Jag vill att han anstränger sig, skiljer sig osv men nä det fortsätter likadant som tidigare.

Varför kan jag inte bara gå… ställer jag krav på mer så vet jag att han bara låter det vara. Han blir självklart ledsen men han gör inte mer… han är väl redan så långt han kan men jag vill ju hela tiden ha mer.. det är väl just det, jag vill ha honom helt och hållet och därför vill jag ju hela tiden ha mer mer mer.

Konstigt hur allt blivit. Å hur man hela tiden anpassar sig.

Det är precis som tidigare. Vi hörs och ses, planerar nu en weekend ihop. Ja det är precis som vanligt. Jag är kär och tycker det är underbart att få messen, få vara nära honom. Men sen så kan jag lika väl tycka det är skönt att lyckas glömma honom för en stund.

När det går för lång tid emellan så längtar han efter mig och ordnar så vi ses, mina känslor bubblar upp och då drar det ut lite på kontakten.

Jag vill mer, men han ger bara det jag alltid fått. Nån natt då och då, små träffar några gånger per månad. Visst weekend brukar vi inte ha och nu hade vi en innan sommaren och nu planeras en till.

Nu jobbar vi inte ihop och det kanske kommer göra att vi kommer lite ifrån varandra. Ses inte automatiskt flera gånger i veckan.

Orkar varken göra till eller från, det får vara som det är just nu. Jag både vill och inte vill… kan inte nån bara komma in och röra om i grytan, den rätte liksom vore så jäkla gott att bara träffa nån och bli fångad av en stormvind och komma ifrån det hamsterhjul som jag springer i.