Varför kan ingen kille kämpa för mig!!

Han delar aldrig nått med mig längre, hör inte av sig och visar inget intresse heller. Jag har ny bil och han messade och frågade hur det gick men inte brytt sig mer än så. Han kunde väl vilja se den…

Men han ser vänskap som antingen är man vänner eller inte. Och vi är inte ovänner.. Jag menar på att det är skillnad på ytlig och nära vänskap men för honom är det liksom inte det, eller man behöver inte göra nån skillnad. Han menar på att jag ska veta vad jag betyder för den andra så man behöver varken säga eller göra nått. Medans jag menar att nära vänner bryr sig, hör av sig och har tätare kontakt.. nä vi skiljer oss.

Nä han är ute ur bilden, ur vardagen rent praktiskt nu ska det bara ske mentalt med..

tycker det är tråkigt även om jag inser att det är bra. Han skrev att han tyckte det var jobbigt eftersom vi tidigare haft en så nära relation.. men det är det enda han känner. Inte att han kan göra nått för att bibehålla vår vänskap…

Jag har inget att vinna på vår relation längre, det känns lite fel att tänka så men tidigare så har det funnits hopp och det ena och det andra som gjort det värt det hela men det finns verkligen inget hopp om nått längre.. och det är det jag menar med att jag inte har nått att vinna på det längre.

Tycker han kunde serva mig lika mkt nu men nä han får inte sex längre så varför skulle han göra nått längre (bjuda på saker, hjälpa mig med nått).

Jag hoppas han har det jobbigt!! att han saknar mig och att han har lite ågren över att han inte gjorde si eller så.

Jag vill väl att allt ska bli bra och att vi ska kunna umgås men jag tror inte på det riktigt längre. Å jag vill att han ska tycka det är jobbigt, att han ska sakna mig och att han fattar att det är hans beteende som gjort att det är som det är.

Jag vill att han ska må lite dåligt för att han gjort som han gjort mot mig.

Han kunde varit med engagerad och gett mer men så viktig var jag inte längre. Jag vil inte förlåta honom bara så där, jag vill att han ska fatta att han gjort fel och jag vill inte bara att det ska vara som ingenting hänt.

Tänker jättemkt på honom stundtals och jag både vill och inte vill träffa honom. Jag vill att han ska höra av sig, att han ska ta kontakt men samtidigt innerst inne så vill jag inte bli påmind om honom. Jag vil inte att han ska påverka mig och förstör mer för mig.

Men hoppas han tänker varje dag på mig och att han ångrar att han gjort som han gjort, att han tar på sig skulden över att vi tappat kontakten, att han mister mig. Hoppas det plågar honom, ja jag vet att det är elakt men jag har mått så dåligt så många gånger och jag tycker han sakta men säkert skjutit mig längre och längre bort men utan att våga ta steget och säga nått själv. Å vad det stör mig att han är så feg!!

Jag vill inte att han ska tro att jag bara är okej med allt. Men jag vet inte om han fattar att det inte är okej… ibland fattar han men ibland är han så fruktansvärt trög.

Jag vill inte att jag bara ska glömma allt dåligt när jag ser honom. Jag vill tyvärr att han ska vara ledsen över att han gjorde att det blev så här. Men han tror nog allt är bra, jag sa att jag inte ville ha otrohetsaffären längre utan att vi skulle vara vänner och han tycker nog att vi är det…

Nästan ingen kontakt alls faktiskt. Sa till min mentor att vi nog bara hade setts en gång efter skidresa – det var ett ordentligt steg i rätt riktning tyckte han.

Igår, en dryg vecka efter förra mess kontakten så skickade han.
- ha en trevlig helg
- hoppas allt är bra med dig
skrev bara desamma på detta. Tänkte som så att det var ingen fråga (han frågade inte hur det var utan bara hoppades) Å han svarade inget mer..

Kändes bra att inte börja messa och börja föra dialogen. Var lite svårt att låta bli men jag lyckades och sen tänkte jag inte så mkt mer på det under dagen.

Tycker det är skittråkigt att inte vara den som känner honom mest av oss kollegor men han ger inte tillbaka det jag vill och egentligen är det rätt bra att han inte hör av sig utan att jag får lite lugn och ro.

Fått ett par mess av honom men mer är det inte. Och det gick många dagar emellan. Det ena messet stod det bara -jag saknar dig.

Skrev att jag saknar det bra men det sämre blev för mkt för mig.

Saknar honom, men vill inte träffa honom för jag är rädd för hur det kommer påverka mig. Men sen kan jag så gärna vilja träffa honom och så gärna ha sex med honom. Känna hans trygga famn och ha detta härliga sex. Men men det är bara förtränga undan. Vill ju hellre hitta någon som ger samma sak men även ge mig en vardag.

Men så gott det vore att göra det med honom. Men det gör för mkt skada så jag bör verkligen låta bli.