Vad jag tycker om honom. Jag vill att det bara är som jag inbillar mig men jag är ledsen och jag vill inte att det tar slut. Så jag tror det är på riktigt

Jag börjar nästan gråta när jag tänker på att det inte är han och jag.. att det är aldrig ska vara vi två och att vi kommer försvinna mer och mer från varandra.

Han kunde inte komma iväg på en helg utan det fick bli en natt. Valde att åka till oskarshamn. Trevlig stad men inte mkt liv och rörelse. Men men mysigt att komma iväg.

Härlig relaxavd på hotell så där var vi 1½ timme. Sånt tycker jag är så gott!!

Men sen dagen efter så mår han så dåligt. Han får sån tjyning inför att han ska komma hem. Så dagen då vi åker hem är tråkig och lite jobbig. Resan liksom tar lite slut när vi vaknat och klivit upp.

Jag var så sugen för vi hade härligt sex när vi vakna men jag fick inte nog. Men han mådde som han gjorde så han var inte alls sugen mer…

Å jag efter att han åkt ifrån mig så känner jag mig så ensam, så ledsen!!!

Det är så sjukt, för även om jag inser att vi lever olika liv och vill olika, blir glad av olika saker och har olika värderingar så vill jag vara med honom. Jag hoppas att det kommer in en annan man och visar att det jag känner för den gamle är inte rätt. Det kan vara så mkt bättre. Men tyvärr så är det honom jag vill ha.. jag vill inte ha någon annan. Jo det vill jag ju men känslomässigt så är det tyvärr honom jag suktar efter

Om vädret håller i sig så blir det en övernattning. Jaja bättre än inget.

Han bjuder med mig en natt på hotell. Ska bli gott men riktigt synd att det inte blev två nätter för det blir så mkt mer då.

Träffades idag, ja jag är kär trots allt vi gått igenom och allt han gjort mig. Fattar det inte men det handlar väl om att vi inte har vardagen annars vet jag inte. Jag blir pigg och glad och energisk när vi har det bra, som nu när vi träffats och planerar helgen. Jag mår så bra!!

Får försöka tänka att det är helgen och sedan ska vi inte ha så mkt kontakt.

Men det är härligt att må så bra. Så just nu njuter jag och så får jag väl helt enkelt ta det jobbiga nästa vecka. Fy fan, jag vill verkligen ha detta på heltid!!!

Han ringde igår och berättade att han inte kunde.. han hade försökt med att han skulle åka på mc resa men hon tyckte han kunde stanna hemma.. besviken och ledsen men vreden vändes lite mot frun. Varför kan han inte få åka med på en mc resa… eller misstänker hon nått.

Ibland saknar jag honom så oerhört, men jag saknar att ha honom hos mig. Saknar helheten. Jag vet att de små stunderna han erbjuder inte fyller tomrummet..

Trots det så frågade jag om han ville komma en natt då det inte blev nån resa… varför??? ja jag saknar och vill men jag får ju inte det jag ber om så varför plågar ja mig. Fy fasiken vicket skit.

Igår blev en nära vän arg på mig. Helt annat än med denna relationen utan nått helt annat. Det rörde vår hobby. Men hon blev arg och skrek åt mig.. usch så illa jag tog mig vid detta. Fick sedan ett mess där hon förklarade sig med att jag var en besserwisser och att det var min attityd som hon blev arg på.. sen ville hon att vi bara skulle släppa det. Å jag orkar inte ta det med henne för det skulle bara bli värre. Hon sa till mig att ”ja du har ju alltid rätt” och när jag svarade att det hade ju hon me (för det tycker ja) så blev hon tydligen skitarg på mig… Hon tyckte tydligen det var okej för henne att säga det men inte att jag sa samma sak. Synd jag inte bara skrev till henne att ja vi är nog lite för lika. Utan jag bara skrev att ja det är som det är, eftersom hon hade skrivit så.

Å nu saknar jag verkligen att inte få dela detta med nån och bli omhållen. Få gråta i någons famn. Det har bara varit han som är min vän som jag kan släppa garden helt och bara vara. Arg, ledsen å vad som. Han tycker om mig ändå. Kanske därför jag frågade om han ville komma men egentligen tror jag att jag hade gjort det ändå för jag vill ju ha honom.

Jävla skit att det inte blev nån resa… å vi har ju varit iväg nu två år rad så jag trodde nog att denna resan skulle bli av. Nä vi närmar oss slutet, det rinner ut i sanden även om det är lite hinder som för saken och upp ner, fram och tillbaka och snurrar runt skiten. Men visst håller det på att ta slut.

Jag saknar honom!! men jag saknar nått jag inte kan få, för han har valt bort mig!! JÄVLA SKIT!!!!!!

I fredags hade vi ett långt samtal. Först lunchade vi och sedan åkte han och då messade jag att jag tyckte det var tråkigt och konstigt att han inte sa något då vi slutade förra samtalet innan vi var färdiga och inte hunnit sen. och då han inte ringt upp för att hinna prata om det.

Pratade länge om hur vi skulle ha det och varför det blivit som det blivit och som vanligt mest jag som pratade men det kändes ändå bra.

Sa precis som jag ville ha det till slut. Jag vill ha ett par resor om året och hjälp med huset och mindre kontakt. Han skulle ju aldrig säga emot men tror att han förstod och accepterade varför jag ville ha det så här. Det kändes så i alla fall. Att han förstod att jag vill ha ut något av det än bara små träffar som inte leder till mer än att hålla känslorna igång och sex.

Jag kände mig nöjd efter samtalet och hela helgen. Sedan idag så messade jag att jag ville ha hans hjälp imorgon men det kunde han inte och han svarade bara det. och sedan skrev jag att det var så synd i ett par mess till men han svarade bara ja på första då jag skrev typiskt, Sedan när jag skrev att jag verkligen tyckte det var synd så har han inte skrivit nått alls.

Men jag bryter inte ihop men lite dåligt tycker jag det är men samtidigt så triggas jag itne igång mer som jag kanske skulle gjort om vi messat fram och tillbaka. Jaja det är ju som det är så jag får ju aldrig svar på hur jag reagerat. Men jag ska försöka vara lika sparsam i mina mess och försöka lära mig att inte förvänta mig mer av honom.

Jag vet ju att detta leder till att vår relation kommer ta slut men jaja den leder ju ändå inte till nått bra. Så det är ju det bästa men lite tråkigt, men även väldigt skönt att slippa längta efter honom.

Hoppas bara han fortfarande vill ha mig som speciell så han inte glider längre och längre ifrån mig innan jag glidit ifrån honom. Å jag vet att han efter vårt samtal kommer hålla sig borta mer nu även om jag sa att jag inte ville det. Jag vill ha det som i sommar. Då han saknade mig men jag kunde släppa honom lite. Jag vill ju som sagt inte mista min speciella plats som jag har, å jag vill att folk runt omkring ska veta och känna att vi är bäst vänner bland våra kollegor men tror att han kommer byta ut mig mot sina andra kollegor på sin arbetsplats.

men men jag kan inte hålla på att kämpa då han inte ger så mkt som jag vill. Han väljer ju att ha det så här så det är väl mer jag som gör som han gjort, nä jag skalar faktiskt bort lite av vår kontakt och det är för att jag tror jag kommer må bättre.

Tror aldrig det kan bli som förr. Jag vill ha mer å han vill inte ge mer. Å han ger inte ens så mkt som förr och har faktiskt sårat mig ordentligt med bandet. Det känner jag är en stor grej som jag inte kan släppa även om jag vill.

Lite handlar om att jag vill ju vara med och sjunga men även detta att han faktiskt ljög och sedan inte tog samtalet, utan bara undvek allt. Jag litar inte på honom, han har inte riktigt mitt förtroende längre och hur ska jag då kunna tro och känna tillit på hans ord eller handlingar.

Jag kan tänka mig att ha fortsatt kontakt med honom, för jag vill vara speciell för honom. Jag vill vara den som alla vet är närmast. Å jag vill ha hans hjälp och jag vill ha resorna (även om jag vet att de kommer vara jobbiga för de sätter ju igång alla känslor). Jag vill inte att vi ska ha vardagen och bara ha små stunder då och då när han vill. Jag vill känna att han anstränger sig för att få träffa mig, för att få ha kvar mig. Just nu ger han ingenting känns det som men visst då glömmer jag de dagar han var här och hjälpte mig i huset. Det är svårt, för jag vill nog alltid ha mer vad han än gör. Å därför tänker jag att om vi har resor men inte så mkt vardag så kanske det inte vill att jag vill ha mer och mer varje dag…

Jag måste påminna mig om att jag tyckt det varit skönt under semestern.

Å jag vill att han respekterar mig och tar hänsyn till mig även då det inte är den enklaste vägen för honom.

Jag funderar nog väldigt mkt över om jag kan som jag skrev i messet. Han får bjuda mig på resor och hjälpa mig med huset för att träffa mig. Kan jag vara så ego och kräva sånt i gengäld??? men dt är ju inte på jämna vilkor vi träffas så jag borde väl kunna begära sånt jag inte kunnat i ett vanligt förhållande. Eller???

Trodde han skulle ringa nu när han slutar, såg att han jobbade kvällen. Men just nu är jag lite osäker, det är inte alltid han gör som man tror.

stundtals tror jag att han vill lägga av men att det är jag som ska säga det.. samtidigt fattar jag inte varför han då messade att han saknade mig och så. Han har ändrats och det kanske är för att jag go´jort det men jag är trött på honom. Visst finns hoppet att han ska bli som jag hoppas men det lär ju aldrig bli. Å det finns hopp om att vi ska få en fungerande relation men jag är tveksam. Det kommer aldrig hända förrän jag träffat någon och gått vidare – det är enda chansen. Å då måste jag verkligen gått vidare känslomässigt – det är enda sättet, annars kommer vi aldrig få en fungerande relation utan besvikelser och krångel.

Men tills dess… nä jag måste tro och hoppas på saker och ting. Jag måste vara likgiltig i mina förväntningar på vår relation. Kan jag det??? Men det är nog enda sättet. Så svårt det är..

Eller nått liknande skrev han ju för ett par veckor sedan. Å så har han messat att han saknar mig och fortfarande tycker om mig.

Sen idag så pratade vi men då kom det några så han skulle ringa om ett par dagar!! Han fattar ju inte ett skit av det man säger till honom.

Skrev ett mess igår som jag tyckte nästan var lite väl elak/tilltryckande ton. Men han verkade inte tagit åt sig ett skit..

Han påstår att känslorna inte minskat men ändå så prioriterar han mig mer och mer sällan. Å han kämpar ju inte direkt för att ha mig kvar. Hur fan tänkte han idag, mitt i vårt samtal – det kommer folk, jag ringer nån annan dag.. Då har jag både skrivit och precis sagt att det är bara på hans vilkor och att han stänger ute mig när han inte kollar sin telefon osv och så bara stänger han av den och säger att han ska ringa en annan dag!!! Idiot.

Å jag blir ju berörd så vi fort vi haft kontakt. Vill ju kunna ha kvar det speciella men jag vill ju inte reagera.

Undra om han inte vill att jag säger att vi inte ska hålla på. Idag talade jag om att jag inte riktigt vet när jag ska tro på honom eller inte, att hans ord liksom minskat i värde. Men då kontrar han att det känns som det spelar kvitta vad han säger så blir det fel. Ja och vad beror det på!!!!

Nä det känns som varje sånt här samtal gör att vi glider mer och mer ifrån varandra. Jag sa även till honom att vi har ju haft så många samtal där vi pratar om hur vi ska göra men det händer aldrig någon skillnad. Å tror inte han sa nått på det.

Å han svarade inte på messet jag skickade igår.. ja jag tycker egentligen att han ska fjäska och försöka kompensera det han inte ger mig men nä han ger egentligen bara mindre och mindre. Sen har han gjort jättemkt men det glömmer jag lätt bort. men är tre dagars jobb kompensation för förhållande, band och all annan besvikelse han ”lurar” mig på.

Pratade lite med honom om att man har vänner på olika nivåer. Problemet är väl att vi inte hittar vår nivå. Jag hoppas hela tiden på för mkt. Nä undra hur jag ska göra. hur vi ska göra..