Ja skulle det visa sig att jag blir kär i den man jag nu träffar och han i mig och att vi blir ett par så är det nog allt slut med den gamle

Känner att jag undviker honom för jag vill inte att han ska påverka eller påminna känslorna om deras existens. Å han känner nog med detta. Han frågade ju en gång då han ringde om vi kommer träffas igen och jag sa att jag inte ville prata om det för det vill jag inte. Är inte redo att säga tack och hej och stå kvar vid det. Men jag vill undvika att fortsätta, undvika kontakten.

Idag messade han att han tänkte på mig lite. Svarade faktiskt. bara lite.. sedan svarade han att det var ibland mer och ibland mindre och det kunde jag bara hålla med om. Sedan skrev han – ha det gott.. vi kanske ses..

öööh ja ses gör vi väl någon gång.. men va menade han egentligen. Frågade om det var nått speciellt han tänkte på men det var det inte utan svarade ”nä men det är väl lite så man känner”

Jag tänker att han tänker att vi inte kommer ses mer om vi inte springer på varandra någonstans. Jag svarade inte på det för jag vet inte vad han menar. Hade jag inte känt att jag inte vill mer så hade jag ju tolkat det precis tvärtom, att han planerade nått för oss. Men nu tror jag han tänker att vi inte kommer bestämma några mer träffar eller planera att vi ska hålla kontakten.

Jag tror att han är lite ledsen över att det är slut och jag tänker på att han skrev ”ja vet..” då jag skrev att han hade det i sin hand men att han sumpade det. Jag tror faktiskt att han är ledsen och kanske tom ångrar nått. Å tror att han saknar mig. Å då har jag verkligen kommit precis dit jag ville. Jag har fått min revansch eller vad jag ska säga. Just nu kanske jag mår bäst i vår relation (å nu pratar jag inte hela livet och allt så men den som mår bäst och är starkast i relationen han och jag). Å så skönt det känns att tänka så!!!

Tycker ju om honom och klarar inte stå emot när vi träffas så jag är inte så ofta sugen att träffa honom längre. Sedan vill jag ju fortfarande att han ska vilja ha mig och göra något åt de… låta mig vara med i bandet och så vidare..

Men i fredags så skrev han: ha en bra helg. Jag svarade inte på det men senare på kvällen så skrev jag ett fyllemess.

Du hade det i din hand men du sumpade det..

Han svarade dagen efter: jag vet..

sist vi pratade i början av förra veckan så undrade han om vi skulle träffas mer eller om det var slut, jag sa att jag inte ville prata om det. För jag vill inte, jag klarar inte att säga tack och hej men vill ju vidare. Men klarar inte att avsluta det helt, vill nog mest att han ska lida och att det ska rinna ut i sanden. Å jag tror han är ledsen och tycker det är lite jobbigt. Det lät som han tyckte det var lite jobbigt, sista samtalet. Sedan vill han nog med avsluta det för han mår ju med dåligt i detta. Men det är ju han som valt att ha det så här och han har ju samma rätt som jag att avsluta det. Så jag skiter i att han kanske vill att jag ska avsluta det.

Jag vill att han ska tråna och vilja ha mig, att han ska fundera på hur han ska kunna göra saker och ting för mig, göra det rätt för mig. Men jag vill få distans till honom, jag vill inte påverkas så av honom.