Känslan att bli besviken..

Mm tyvärr är det lite så. Jag anpassar mig för mkt, vill ha mer i stunden än jag får och blir besviken gång på gång.

Med den gamle var det ju att jag hoppades på ett vanligt förhållande och sånt som hörde till de, att vi skulle träffas mer och att jag skulle få mer tid osv. Nu är det likadant fast helt andra promisser.. Jag följer med, jag messar, jag hör av mig och jag hoppas.. å han hör av sig nån gång, planerar men lovar inget, kommer på och ändrar ju närmare vi kommer. Jag tvivlar som sagt inte på hans känslor men jag tröttnar, det svalnar och jag känner igen känslan med besvikelsen. Å jag vill inte återigen vara den som är redo och ger och sedan står där utan nånting.

Vi pratade lite på chatten om detta igår, att jag vill ha mer flirtande, mer kontakt mellan träffarna och liksom förhållandet levande. Men jag vet inte, kan han ändra sig, kan de bli som jag vill ha det. Å hur kan jag göra för att inte hoppas för mkt, för det handlar säkert mkt om det.

jag vill ju bara att det ska kännas bra typ hela tiden. Jag vill inte fundera och jag vill inte bli besviken varje dag. Å jag vill ha ett bra förhållande och jag hade gärna haft det me denna mannen för jag tycker ju om honom. Å va jag hoppas allt ska bli bra. Å det känns bra då vi träffats men att det sedan går en vecka mellan gångerna verkar inte vara något som fungerar så bra för mig.

Härom kvällen så messade jag o undrade om han ville pussas innan jag åkte från stan. Å han sa att han gick igång fullständigt på såna mess. Så ett par dagar senare skrev jag ett mess till i ”sex-anda”. å efter lång stund så svarade han ”jösses såna mess är inte bra för min koncentration på jobbet” hihi men allt lite trevligt eller hur svarade ja. Å det svarade han inte på.

Så då tänkte ja att nähä då lugnar jag mig och ser hur han gör. Å så är jag kanske lite kort eller jag upplever det mer som jag inte är lika pratig/chattig. Förkyld så tänk att jag skyller lite på det. Lite har varit att jag blivit lite ledsen över att han inte gav den respons ja önskade. Å då jag inte messar honom så hörs vi inte av… det bådar ju faktiskt inte alls gott.

Å nu är det två dagar och tredje kvällen som vi inte alls pratar som tidigare.. han svarade när jag skrev till honom nu ikväll men gav inget mer, frågade inget som följd eller förde vidare samtalet.

Känner ingen oroskänsla av att han inte vill, att han slutat tycka om mig men va står detta för annars?? Är han så osäker för att jag ändrat beteende?? Jag som dragit mig undan lite för att ge honom utrymme, inte snacka för mkt utan att veta vad jag ska säga då jag vill att han ska bli mer aktiv.. å så blir det bara värre

Skitkonstigt blev de.. det som kändes så bra och jag ville bara veta hur jag skulle säga för att det skulle bli ännu bättre och så blidde inge alls

Det känns jättebra när vi träffas eller i alla fall när vi har kontakt och ses ofta men ses vi inte på en dag eller två så stillas mina känslor så jag vill inte ha det så. Jag vill ha kontakt, vara nykär och ha sug efter varandra. Han verkar vara nöjd om vi säger gonatt varje kväll och ses nån gång i veckan.. å det är det jag gått runt och funderat på hur jag ska framföra hur jag vill att det ska vara, vad jag vill förändra – hur jag önskar att det vore.

Å så blev det tyst mellan oss… hm tråkigt och snopet

Skulle vilja att vi blev lite mer wild & crazy. Att han kom med lite tokiga idéer och infall.. att han bara … tar tag i en och visar hur sugen han är. Han är mer försynt och verkar tycka alla idéer är bra men tar dom sällan själv..

Å så vill han att jag ska ha det lugnt och skönt när vi är hos honom och tvärtom när vi är hos mig. Jag vill vi ska hjälpas åt var vi än är. Men kanske blir lite så än att han känner att vi är gäster i varandras hem men ändra på det om han nu tycker så – återigen ta tag i de.

Å när kan man prata om sånt här utan att skrämma bort för mkt?? Å hur säger man??

Har skojat lite om att bli sambo. Den nya tycker det vore bra ekonomiskt och igår när jag gick här hemma och städade så funderade jag på vad som skulle bli annorlunda i mitt hem om jag blev sambo..

Jag ser det ju som så att vi kommer bo här då jag har hus och en dotter som går i skolan. Det är ju inte alls säkert men vore väl rimligast. Å jag har ju hela huset klart liksom, har typ allt man behöver. Mitt hem är ju inrett och klart liksom. Å vad har han som skulle ersätta mina saker – vad av hans saker är bättre än mina?? nja inte mkt som jag kan komma på. Min säng är bättre, min soffa större å tv är nog nyare. Mitt köksbord mkt bättre å tavlor och sånt har vi inte nån av oss speciellt mkt. Inredningsprylar har jag mer än han å han bryr sig nog inte så mkt om inredning och små saker. Ja undra hur vårt hem skulle bli, undra vad som skulle ändras ??

För han måste ju få bidra och få det till sitt hem, men jag har svårt att se vad han ska ändra i mitt hem.. hm innebär det att vi borde byta hus… vill inte de, jag vill börja här, vill inte flytta som det känns nu. Men nu ska vi inte flytta ihop ännu så behöver inte grunna på detta men dagen kommer förhoppningsvis inom en snar framtid.

Träffat den gamle, vi har även pratat om det på telefon. Men vi har olika syn på vänskap. Han är mer åt att man är vänner eller ovänner medans jag menar att man kan ha vänner på olika nivå. Nära vänner eller mer bara bekanta, några som man bara känner men inte anförtror något eller känner att man har så mkt gemensamt med.

men men vi är lite olika helt enkelt och det är frågan hur det kommer påverka vår framtida vänskap.

Men kändes okej när vi träffades men tror att det kommer rinna ut i sanden. Vilket jag inte vill men vi är så pass olika så det känns lite som att det är så det kommer bli.

Han frågade om jag saknade honom och det svarade jag att jag gör. Jag vill verkligen inte tillbaka men visst saknar jag vissa saker, speciellt våra resor. Å vår nära vänskap, att vara speciell. Men därifrån till att vilja tillbala är ju vääääldigt långt. Vill inte byta bort den nya mannen för att få en resa till med den gamle eller nått sånt. Å det är så skönt att känna så. Han svarade att han saknade mig mindre och mindre. ja det var väl hans sätt att ändå säga att han nån gång saknar mig.

Hoppas bara att vi kan fortsätta vara nära varandra, men vi har inget gemensamt och vi är olika. Å han hanterar det med att ta steget bort, att få lugn och ro medans jag vill älta allt hela tiden… haha ja typ så är det – verkligen motpoolerna. Men vi hade trevligt när vi träffades även om han höll sig lugnare och på sin kant.

Jag har varit lite rädd för att ha för mkt kontakt och träffas för att jag är rädd för vad jag ska känna och att det ska förstöra. Men så förra veckan så föreslog jag lunch men han var så förkyld så han kunde, skrev att han kunde höra av sig när han mådde bättre. Har inte hört något så idag messade jag honom hur han mådde.. jo det var bättre, vi kan höras nästa vecka… hm å det är måndag idag!! kändes väldigt konstigt.

svarade: är allt okej eller? å att jag ville luncha ev imorgon.

Tråkigt om det ska bli så här att han inte vill ha kontakt. Jag vill ha det typ som innan men utan sex och känslorna.

Hoppas det blir bra, jag vill att jag ska vara speciell och den bästa kollegan.