Så skönt!!

Vi pratade i telefon en dag på hans resa o jag var så där kort o tråkig som jag kan vara. Så jag messade honom och bad om ursäkt tillsammans med en förklaring. Å sen hördes vi inte speciellt mkt kändes det som. Men sen på fredagen messade vi lite. Då hade han kommit hem men vi båda undvek nog att träffas för vi var oroliga var vi var.

Men efter min resa till me kollegorna så träffades vi och det kändes bra. Ingen av oss sa något förrän andra kvällen.. men vi hade skrivit lite mess på fredagen o så de få meningarna vi sa på söndag kvällen så känns de som vi både verkligen vill fortsätta och båda vill göra sitt bästa för att få den andra att må bra.

Sen var det så skönt att träffa den gamle och få bli så besviken över hans sätt. Jag fick tigga och be om danser, att han skulle bry sig om mig å så vidare. Å när vi väl pratar så är det typ samma sak. Jag tycker om dig men vill inte förstöra för dig. Jag skulle ju inte säga till dig om jag var med nån ny nu – jag sköter mig själv och litar inte på nån typ… å sen det värsta.. På morgonen när vi låg o sov så kom han in till oss. La sig först i min säng men satte sig sedan upp och försökte få uppmärksamhet och då började han ta på sitt andra ex. (den jag delade hytt har innan mig haft ett kk förhållande me denna mannen). Då bad jag honom gå ut därifrån och jag sa även till honom att det var jävligt illa gjort senare på dagen och han är så jävla feg så han säger inte ens nått.

Det enda jag är ledsen över är att jag mist min vän för vi har verkligen haft kul ihop men vill han inte behandla mig bättre än så funkar det ju inte. Men det är han som går miste om mig, det är han som har valt att bete sig som han gör och som gör att han sjunker i mina ögon.

Å det är så gott att ha min nya. Jag hoppas det bara fortsätter att utvecklas åt det bättre och att jag ändrar mig från att tycka om till att älska honom.

Han är i Frankrike med några av sina kompisar o det är inte det att jag inte unnar honom en resa tillsammans med goda vänner. Men att jag inte fick bestämma själv om jag ville med eller inte, och att han lät inte mig vara delaktig ett skit i hans funderingar kring resan – en vecka, två veckor, inte alls, resa med eller utan mig… å det är sviken ja känner mig.

I våras så vill ja minnas att han sa att det vore trevligt om jag följde med o utan att prata med mig så kommer han fram till att jag inte kommer tycka om resan, att jag kommer känna att jag lägger pengar på fel saker, slänger ut pengar på sånt jag inte vill lägga pengar på, att jag inte vill me på en killresa osv… Varför får jag inte välja själv?

Det hade varit ett sånt äventyr för mig, jag hade troligtvis älskat det å hade jag fått bestämma själv så får jag väl skylla mig själv om jag lägger mina pengar på sånt jag inte tycker saker o ting är värt… Känns som han lurat mig på en sån speciell sak, ett riktigt äventyr och upplevelse för mig.

Å han säger att han förstått detta men jag tror inte det, för han gör inget för att visa att han ångrat att han valt som han gjort eller försök till att ändra på det. Han har vetat mitt missnöje i typ två månader innan resans avgång. Å det gör mig inte bättre till mods.

Han har ju även sett till att vi inte kan göra nån resa ihop, jag som längtat efter att få resa och han själv säger att han hellre velat göra en resa med mig. åt helsike heller, då hade han gjort de. Han har verkligen haft möjlighet att få mitt sällskap antingen på denna resa eller nån annan.

Detta är verkligen en egenskap som jag inte gillar hos honom, att han tänker färdigt saker och ting helt själv och bara utifrån sin synvinkel. Varför inte föra dialog om hur jag tänker och känner???? Hoppas verkligen han ändrar sig i detta. Att han gör mig delaktig och delar funderingar, med och motgångar me mig. Jag vill verkligen inte ha det så här.

Varit gråtfärdig flera gånger idag för att jag känner mig så sviken. Å så kan jag inte glädjas åt honom vilket får mig må ännu sämre. Ja jag vet att jag är ego men tyvärr är det så ja känner

Å det stör mig att han har kul och bara stängt ute mig så här. usch så sviken ja känner mig