haha inte hur grazy som helst men lite sådär spontangrazy. Som ikväll – bara. Jag kommer för jag är så sugen när du skickar så där goa mess… Jag hade tänkt åka till honom men omständigheter gör jag att jag behövde vara hemma.

Pratade med honom om vad jag känt i helgen och först så försvarar han sig och jag känner att jag är nära att börja gråta men lyckas hålla ihop och bara bita av men då fortsätter vi ändå prata om det och det kändes verkligen skönt att kunna prata om det. Sa att jag lyfte det för att jag verkligen vill att det ska funka och om det då är något som jag fastnar vid så behöver jag säga det för att det ska fungera. Att det annars kommer finnas kvar och störa mig, å att jag säkert komma väva in det i nån annan diskussion sen. Han vill gärna tolka det som allt eller inget, men jag gjorde ju detta… ja men det är ju inte det jag pratar om. De kommentarerna kommer så ofta men idag lyckades vi ändå prata om det och jag sa bara att nästa gång så är jag tacksam om du inte säger så eller att du kanske tänker så.. ¨kanske gör så.. å det kändes som han förstod att jag inte klankade ner på honom helt och hållet utan bara önskade ett annat bemötande vid om något hände… Han förklarade sig och jag kunde bekräfta att jag förstod hur han tänkte och att det var inget fel och att jag sen kunde säga att jag önskar du gjort så här.

Kändes i alla fall bra. Känns skönt att få säga det och kunna gå vidare än att det gnager nånstans inom mig.

Han är lite mkt ”utgår från sig själv” o vem fasiken är inte det. Jo självklart alla!!

Men som i helgen. Vi pratade i fredags om en viss planering på lördagen men sen kommer han på att han har tvätt så då hoppar han en sak och kör sin tvätt istället… å tillråge på det. Så upptäcker jag att jag haft inbrott när jag kommer hem. Försöker ringa men inget svar. Pratar in ett meddelande som han inte lyssnar av utan ringer tillbaka o självklart missar jag hans samtal å det är ju inte direkt några samtal direkt igen ( å det förstår jag ju när han inte hört mitt meddelande). Sen när vi pratar så ska ha hänga upp sin tvätt o så innan han kan åka ut till mig.. Jag skiter väl i hans tvätt då, gjorde jag innan me faktiskt men ändå. Han kunde väl sagt till sonen att ta tvätten men nä han väntar in tvätten ( å jag misstänker V75 me).

Sen messar jag och skriver att det vore trevligt med sällskap då ringer han och säger att det är väl bättre han åker hem och lagar mat än håller mig sällskap. Då säger ja nä jag vill ha sällskap.. ok då kommer han. Sedan vill han genast laga mat när vi är klara med det jag höll på med. Han var ju hungrig – men det var ju inte jag eftersom jag ätit då vi planerade att äta halv åtta…

Jag kanske överdriver men jag känner att hade han ringt och varit utsatt för något liknande så hade jag frågat i alla fall om jag skulle komma direkt. Å sen skulle jag fråga om han ville ha sällskap och om det var något speciellt han ville att jag skulle göra. Sen är han helt normal och hjälper till men han tänker liksom inte ett steg utanför sig själv ibland, har svårt att känna av och ta hänsyn till mina behov och reaktioner.

Å nu ikväll så kommer han tillbaka och sover hos mig för att han vill det. Jag har sagt att han inte behöver men jo det vill ha.. ok va vill jag då… å han ska åka å träffa sina vänner och träna ikväll.. å då säger han ändå, ja man kan ju ställa in tennisen men jag är så sugen på att spela men jag kommer sen.. kanske kunde fråga om jag ville han skulle ställa in tennisen och vara hemma hos mig. Han hade ju självklart fått åka men va fan visst kunde man fråga va jag ville.. speciellt då han inte är den bästa på att känna av eller ta hänsyn till det. Jag vet att han visst känner av va jag vill men han tror han gör det lättare genom att göra saker han tycker gör saken lättare… återigen hans tycke o smak.

Ja nu är vi verkligen tillsammans. Känns så skönt att man inte grunnar alls längre och allt känns så normalt, det är liksom så det ska va. Minns knappt hur det var när man var singel.

Det är så gott!!

Vi firade ett år samtidigt som vi var i Stockholm och såg Evita. Ett minus var att han inte hade nån present trots att vi pratat om det och han vet att jag älskar presenter. Jag hade två saker, en skämtpresent och så fick han en telefonplånbok då han pratat länge om att han skulle ha ett nytt å så fanns det plats för foto så jag satte i ett på mig. Å han hade inte kunnat skaka fram något alls, mm lite trist. Men han får chansen att komma med den framöver. Hoppas verkligen han kommer med en present.

Jag vill ju ha lite romantik men annars känns de så bra just nu. Vi umgås lite mer precis så som jag vill. Sen kommer de dagar då vi inte hörs så mkt och vi missar lite i samspelet men nä det är verkligen åt rätt håll.