Ibland vet jag inte vad jag ser hos honom. Han är gammal, han är egoistisk, han har varit otrogen hela sitt liv. Han åker hem till sitt äktenskap efter våra korta stunder = lämnar mig så ofta, så ofta till min ensamhet. Vi vill säkerligen olika saker om vi hade bott ihop – jag har mer energi och han skulle nog inte hålla samma tempo som jag.

Men det är nått som gör att jag är så trygg, trivs så attans bra i hans sällskap. Jag kan vara mig själv, även om jag är arg, irreterad, ledsen, glad så spelar det ingen roll. Det ligger inte kvar, utan det släpps och det gör inget. Jag kan vara naken, jag kan vara påklädd -hur jag än är så skäms eller undrar jag inte va han tycker. Han tar mig för den jag är å det är underbart !!! å jag kan inte påverka honom och den gör nog att jag tycker om honom, många kan jag påverka men han är som han (fast jag påverkar honom men kan inte ”manipulera/påverka” honom.

Men jag längtar tills jag får detta i ett förhållande som gör mig lycklig, tillsammans med någon som väljer mig och mitt liv.