Klart jag vill träffa enegen man. Men samtidigt är det så skönt att vara helt ensam och inte riskera att bli sårad. Fast sårad blir jag ju hela tiden av den gamle mannen.

Jo klart jag vill träffa nån. Bara det blir bra, riktigt bra. Så man känner sig säker, trygg, älskad för den man är helt enkelt, känna sig säker på känslorna och att ingen av oss är otrogna.

Jo klart jag vill träffa min karl. Å det borde väl kunna bli lika mkt känslor som för den gamle mannen och att jag borde känna mig lika trygg i någon annans famn. Å känna att den mannen verkligen tycker om mig som den jag är. Visst borde det kunna hända!! undra bara när ?

Å då kommer jag med kunna resa, ha mysiga hemmakvällar, ha gräl, vanliga middagar, gå på bio, familjesaker. Städa och tycka livet är skit tillsammans med nån åå jag vill me ha det. Å, vad jag hoppas jag med blir kär, men det känns typ som det aldrig kommer hända. Har så svårt att föreställa mig det och har ingen känsla alls för det.. brukar ju ha nån känsla för saker och ting som ska hända men nä i detta har jag verkligen ingen känsla alls. Kanske för att det är så långt bort i tiden, ja hoppas det kommer.

Klart jag vill komma över den gamle eftersom han inte ger vad jag önskar. Å KLART JAG VILL TRÄFFA NÅN OCH FÅ ETT FAMILJELIV. Ja gu vad jag vill de, men så tvekar man ibland. Det är skönt att vara ensam (i alla fall små stunder).