Det blir ju aldrig bra så varför kan jag inte bara säga tack och adjö..


Ja varför kan jag inte det. Nu får jag ju ta resan först men sen…

Men VARFÖR kan det inte bli bra!!! varför kan jag inte komma till punkten då jag släpper detta… jag kommer inte få ut det jag vill av det. varför kan jag då inte bara sluta hoppas.

Jag vill ha honom som vän men tror han inte vågar eller vill ha mig mer än som älskarinna. En älskarinna han säkert älskar mer än nån av de andra. Annars hade han gått så mkt som vi krånglat men mer än så är det inte.

Idag har vi båda varit hemma och han stängde av sin telefon kl 10 och inte tittat på den mer och han vet att det är enda sättet för mig att ta kontakt med honom. Sånt gör mig så besviken. Hoppas han kollar den imorgon och så ska jag säga att jag inte vill att han hör av sig under julen. Att jag vill göra samma som han, stänga ute mig/han för att umgås med min familj.

Jag vill ha en rolig pojkvän, jag vill ha en som jag skojar och har kul med. Som jag känner mig trygg med och får mig skratta och skoja.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


livets väg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu