Så skrev jag till honom i tisdags och nu är det så. Han svarade att det kändes lustigt och att det blivit så tyst. Detta var i tisdags, igår sprang vi på varandra i korridoren på jobbet. Sa inget om det då utan hej och bla bla om lite vardagliga saker, han frågade hur det var med mig. Sa att det var okej för det är det ändå.

Sen idag fredag så messade han mig. Han hoppas att jag kommer träffa någon så jag kan gå vidare i mitt liv. Att han nog alltid kommer tycka om mig ochatt vi har haft mkt skoj ihop.

Svarade honom att jag jag med hoppas på att träffa någon men att det får bli när det blir. Just nu känns det inte som jag orkar men om det kommer någon så vet ju jag med att man orkar – kär och kärlek orkar man nog alltid om det känns rätt. Å så skrev jag att det kändes som vi var så olika gentemot varandra och att jag inte tvivlar på att han känner för mig men att det sårar mig så att han inte pratar med mig. Att jag inte orkar kämpa och påverkas mer. Å så avslutade jag med att jag kommer sakna honom.

På det svarade han genast att han kommer sakna mig med. Å då skrev jag att jag har försökt men inte klarar det och därför väljer jag att avsluta. På det kom inget från honom.

Är så delad över det, vill så gärna höra av honom men inte påverkas av honom. eftersom han inte påverkas likadant av mig. och att jag inte kommer vidare så länge jag har kontakt med honom. Får påminna mig om det han gjort mot mig, det som sårat mig.
- inte skiljts sig
- inte låtit eller försökt få med mig i bandet
- inte pratat med mig om det utan att jag får tjata tigga och be och han ändå inte gör det
- han inte vågar/vill visa att vi offentligen är vänner, att han inte orkar så upp offentligt för vår vänskap

men visst kommer jag sakna honom. Hoppas han saknar mig med och att han tar på sig att han kunde skött detta annorlunda men tyvärr tror jag inte att han tänker så.