tror kanske inte det är över men så sakta men säkert glider vi ifrån varandra. Å kanske är det över nu…

För en vecka sedan blev jag så grymt besviken på honom, jag lät honom höra det i telefon och jag skickade mess till honom. Det var både nya och gamla grejor som kom upp.

han svarade inte förrän en dryg dag senare, trots att vi sprungit förbi varandra.  Han messade att han inte ville att vi skulle ta det över telefon utan på måndag å visst hansa efter mkt om och men lite lite på måndag. Jag både sa och messade honom att bollen låg hos honom, att jag ville vara väldigt goda vänner men att han me fick anstränga sig.

Nån dag senare så skriver jag att jag inte är arg, kanske ledsen men inte arg å att han får föra, han får visa hur han vill ha det. Å att vi ska hjälpas åt att hitta en form som passar oss båda. Annars är det bättre vi bara är kollegor. Han ville att vi skulle lösa det för han tycker vi har så trevligt ihop.

Sen har han varken messat, ringt eller stannat mig när vi setts. Jag försöker vara som vilken kollega som helst, spärrat min blogg för det är inga andra kollegor som får läsa den. Får se om han tar steget nån gång….

Jag tycker det är tråkigt men samtidigt är det skönt. Men väldigt tråkigt om det är så här lite kontakt han vill ha.

Jg vet ju att han strulat innan och den han hade innan mig blev ju arg när de bröt upp oh henne brydde han sig inte om att försöka ta kontakt med, nu har han ändå förstökt lite. Men inte tillräckligt å jag försöker intala mig att det är han som gör den stora förlusten – tror faktiskt att det är bra för mig detta. PÅ jobbet är jag mer öppen för andra, jag binder inte upp luncher utan kanske kommer mer in i gruppen nu. Å privat så pendlar jag inte från hopp till besvikelse hela tiden. Å mina känslor kanske bleknar så att jag till slut kan träffa någon annan.

Så detta kanske bara är bra även om det är tråkigt.