Å slut är det, har väl inte sagt tack och hej rakt ut men massa annat som verkligen tydligt visat att det är så.

Men visst tänker vi på varandra och det blir nått mess då och då. Men det kan gå en vecka mellan messen.

Idag messade jag honom om han hade gjort rätt val..
han svarade att visst funderade han på..
Å klart han gjort rätt val, han fick ha mig i många år och nu lever han vidare i det han har. ¨Svarade att han säkert saknade mig och det kanske är först nu han känner av de val han gjort.. å det höll han väl me om. Men att det blev lugnare och lugnare men att han saknade mig ibland.
Frågade om han varit ledsen över att det blev som det blev och han svarade. – ja det är tråkigt.
Nästa fråga eller pik var att om han nu förstod varför jag ville att vi skulle hitta något annat än otroheten som vi kunde ha gemensamt. å jo det gjorde han- svarade bara : jo..

Sen undrade han hur jag tyckte och tänkte. Skrev att jag tyckte det var skönt, att inte behöva upp och nergångarna, besvikelse men att jag saknar att ha honom som bästa vänner. Å som vanligt svarar han att vi har väl inget otalt så vi inte kan vara bästa vänner. Svarade bara tillbaka att nä men vi ser väldigt olika på detta med bästa vänner.

ja han påverkar mig och passionen finns nog fortfarande. Å jag vill ha samma passion med han jag nu träffar. Allt är så trevligt och mysigt med honom men skulle vilja ha denna heta passion. Men det är kanske svårt eftersom då förutsättningarna är så olika. Det nya är harmoniskt och det gamla är stormigt. Det nya legitimt och det gamla hemligt och otillåtet. Å i det gamla så har vi under många år lärt oss hur vi ska göra och i det nya har vi inte lärt oss detta riktigt än. Men det blir bättre varje gång

Ja skulle det visa sig att jag blir kär i den man jag nu träffar och han i mig och att vi blir ett par så är det nog allt slut med den gamle

Känner att jag undviker honom för jag vill inte att han ska påverka eller påminna känslorna om deras existens. Å han känner nog med detta. Han frågade ju en gång då han ringde om vi kommer träffas igen och jag sa att jag inte ville prata om det för det vill jag inte. Är inte redo att säga tack och hej och stå kvar vid det. Men jag vill undvika att fortsätta, undvika kontakten.

Idag messade han att han tänkte på mig lite. Svarade faktiskt. bara lite.. sedan svarade han att det var ibland mer och ibland mindre och det kunde jag bara hålla med om. Sedan skrev han – ha det gott.. vi kanske ses..

öööh ja ses gör vi väl någon gång.. men va menade han egentligen. Frågade om det var nått speciellt han tänkte på men det var det inte utan svarade ”nä men det är väl lite så man känner”

Jag tänker att han tänker att vi inte kommer ses mer om vi inte springer på varandra någonstans. Jag svarade inte på det för jag vet inte vad han menar. Hade jag inte känt att jag inte vill mer så hade jag ju tolkat det precis tvärtom, att han planerade nått för oss. Men nu tror jag han tänker att vi inte kommer bestämma några mer träffar eller planera att vi ska hålla kontakten.

Jag tror att han är lite ledsen över att det är slut och jag tänker på att han skrev ”ja vet..” då jag skrev att han hade det i sin hand men att han sumpade det. Jag tror faktiskt att han är ledsen och kanske tom ångrar nått. Å tror att han saknar mig. Å då har jag verkligen kommit precis dit jag ville. Jag har fått min revansch eller vad jag ska säga. Just nu kanske jag mår bäst i vår relation (å nu pratar jag inte hela livet och allt så men den som mår bäst och är starkast i relationen han och jag). Å så skönt det känns att tänka så!!!

Tycker ju om honom och klarar inte stå emot när vi träffas så jag är inte så ofta sugen att träffa honom längre. Sedan vill jag ju fortfarande att han ska vilja ha mig och göra något åt de… låta mig vara med i bandet och så vidare..

Men i fredags så skrev han: ha en bra helg. Jag svarade inte på det men senare på kvällen så skrev jag ett fyllemess.

Du hade det i din hand men du sumpade det..

Han svarade dagen efter: jag vet..

sist vi pratade i början av förra veckan så undrade han om vi skulle träffas mer eller om det var slut, jag sa att jag inte ville prata om det. För jag vill inte, jag klarar inte att säga tack och hej men vill ju vidare. Men klarar inte att avsluta det helt, vill nog mest att han ska lida och att det ska rinna ut i sanden. Å jag tror han är ledsen och tycker det är lite jobbigt. Det lät som han tyckte det var lite jobbigt, sista samtalet. Sedan vill han nog med avsluta det för han mår ju med dåligt i detta. Men det är ju han som valt att ha det så här och han har ju samma rätt som jag att avsluta det. Så jag skiter i att han kanske vill att jag ska avsluta det.

Jag vill att han ska tråna och vilja ha mig, att han ska fundera på hur han ska kunna göra saker och ting för mig, göra det rätt för mig. Men jag vill få distans till honom, jag vill inte påverkas så av honom.

Ja jag undviker honom, är rädd och tror att jag trillar dit så fort vi träffas eller bara hörs. SÅ jag undviker honom. Vill att vi ska kunna vara vänner och att jag ska vara speciell men jag undviker honom för jag vill inte påverkas. Jag vill inte längta, känna och sakna honom.

Har även talat om för honom då jag är nykter (via mess) att jag är så besviken för detta med bandet och att det är nog det som gjort den här skillnaden han känt sista tiden, sista året.

Han skrev som vanligt att det var tråkigt att jag kände så och att det aldrig varit hans mening men att han förstod mig.. Jag svarade att han visste mina drömmar om att få honom och få vara med i bandet och att han visste att jag skulle bli besviken eftersom han inte vågade prata med mig om det. Sen skrev jag bara ha en bra helg. Detta är för en vecka sedan. Jag fick tillbaka: detsamma tycker ändå om dig och för 3-4 dagar sedan att han tänkte på mig. Svarade att jag med tänkte, bara för att inte vara tjurig och inte alls svara.

Jag känner fortfarande för honom men att jag inte vill så mkt som jag vill nu är nog mer än tidigare. Vill ju fortfarande vara med i bandet och träffa honom eller rättare sagt kunna träffa honom men då jag vet att jag inte klarar det så kan jag ofta stoppa mig då jag inte vill sakna och längta.

Har lite chattkontakt med en annan kille och det hjälper. Vill ge det en chans

Hade en kväll och natt ihop i veckan. Han saknade mig så mkt så det var inget problem att få honom att nappa på erbjudandet att komma.. Tyckte det gick bra känslomässigt och hade fullt upp efteråt då det brukar vara som jobbigast.

Men nu några dagar senare och jag kikade in på hans band, ja då gör det ont. Jag känner mig sviken när det gäller det. Men klarar inte säga tack och hej för rädslan att trilla dit igen, längta och inte kunna stå emot. Eller att jag stängt dörren och att han verkligen stänger den.. men egentligen tror jag inte det. Känns som jag alltid kommer kunna be om en lunch eller så.

Jag har ju sagt att han sårade mig så oerhört med bandet och att det känns. Men det känns som jag fortfarande har behov av att säga det till honom.

Sen om det är nått jag håller fast vid för att kunna bryta upp eller om det faktiskt är så att det sårade mig lika mkt som om han hade varit otrogen (om vi haft ett förhållande på riktigt). Jag vet inte, kanske både och.. mm det är nog både och

Vi träffades ändå på en gemensam fest i fredags och då sökte det honom. Hans känslor gjorde sig verkligen påminda och han var supergullig. Å det känns så rätt när man står framför honom, alltså känslan – jag är kär och känslan mellan oss. Sedan är det ju rätt att jag är kär i honom eftersom det är som det är.

Han messade några gånger i helgen att han saknade mig och i måndags att det är hemskt hur mkt han kan sakna mig.

Men jag har hållt mig lugn, inte skickat messa mess.

Kan ha lite mer att jag är nyfiken på en annan och inser att jag kan få allt jag vill ha med den gamla tillsammans med nån annan. Men sen får jag nog hålla mig på avstånd för jag tror tyvärr att den gamla drar för mkt om jag börjar jämföra.

Så jag får försöka låta bli att kunna jämgföra!!

Inte mkt kontakt nu de sista veckorna. Känns skönt men jag hoppas ju på något sätt att han ska sakna mig och ge mig mer… tänka om när det gäller bandet te.

Men det lär nog inte hända. Jag tror att han tror att allt är precis som det ska. Vi sa sist vi hade ett långt samtal att mindre kontakt och så att han skulle bjuda på resa eller så…

Jag hoppas ju att han ska vilja ha mer med mig att göra även om jag själv inte kanske vill ha mer med honom att göra. Egentligen är det bra nu, jag blir inte påmind hela tiden. Men jag kan inte neka att jag hoppas att han tycker det är tråkigt och att han saknar mig ordentligt. Men jag tror att han bara tycker det är bra och skönt. Sen saknar han mig säkert men inte mer än innan och han tycker nog som jag att det är skönt med mindre kontakt.

ja det blir nog så att vi tappar kontakten och blir som vanliga kollegor. Å det är väl så det ska vara, han valde ju att stanna i sitt äktenskap så har inte rätt till mer än så.

trött man blir!!

PÅ mig själv och på honom. Han är så ggggerncfagebfugls buå ibland. Å jag låter mig känna efter vilket gör mig så arg!!

Nu har det känts bra i två dagar och då tittar jag på lite saker och så blir jag påmind om att han sårade mig med bandet och så. Å genast börjar jag må dåligt igen. Nä jag borde verkligen säga tack och adjö. Han vill inget som jag vill. Han är inte beredd att kämpa för mig eller stå upp för mig. Å han undviker allt som är jobbigt. Vore väl bättre att bara säga tack men jag klarar inte ditt sätt så det är bättre vi inte har nån kontakt. Men jag vågar inte för sen helt plötsligt längtar jag så fruktanvärt och jag vill träffa honom å så vidare. SKIT ME!!!!

Bandet gjorde verkligen mig ledsen och han menar att jag bara ska släppa det!! fy fan hur kan man såra någon så????? Hoppas jag aldrig gjort eller gör det!!!

Jag har ju faktiskt sagt nått liknande att jag inte vill ha kontakt med honom – så ofta.. men det är väl bara skönt tycker han. Å så kommer han höra av sig och vill luncha men nä jag ska säga nej.

Jag hoppas ju att han ska sakna mig så att han vågar göra nått åt det. Att han ber mig vara med i bandet eller nått… men det lär ju aldrig hända men jag ska försöka njuta av tiden då vi inte ses och försöka inse att livet är skönare och bättre utan honom. Å att det är hans förlust. Snälla gode gud låt mig komma dit och låt det ske snart

Har träffats idag och åkt MC men inget hände men så trevligt vi haft det. Det är jäkligt synd att han inte valde mig och skilde sig. Vi hade haft så kul ihop

Men får försöka lära mig att det bara en sånna här stunder. Å försöka utnyttja honom så det känns lite rättvist. Jag känner ju mig lite utnyttjad eftersom jag bara finns då och då. Så jag får försöka tänka att jag ska få ut nått av detta likväl som honom. Han får lite guldkant och flirtande så det är väl inte mer än rätt att även jag får ut något av detta. Å resorna och sånt här är sånna saker.

Å det har väl kanske inte varit bra mer än första halvåret men det är verkligen annorlunda nu.

Jag vill inte hela tiden men då jag saknar honom blir han bara tvär och stänger av helt. Jag tror han tycker jag är jobbig.

spelar kvitta vad jag gör tror jag så kommer han aldrig känna – fasiken jag förstörde detta. Eller kan jag göra nått för att hjälpa, stötta så vår relation blir bättre/bra. Han tänker nog bara att ja jag tycker om henne men nä det är som det är.

Han messade ju så där tvärt i söndags och så inget förrän han ringde i tisdags å då skulle liksom allt vara som vanligt. Inget konstigt eller nått… å då sa jag att jag inte ville luncha utan ha lite distans och det tog han till sig för idag (fredag) har jag messat men han har bara svarat kort på messen. Bad att han skulle hämta mig på söndag men nä. Så det blir nog ingen tripp för mig. Vet faktiskt inte om han kanske tycker det är lika skönt om jag inte är med.

Egentligen är det väl inte mer att göra än att bryta helt men jag vill ju inte det egentligen. Men det blir ju bara så jävla fel hela tiden!! Han vill inte tillräckligt mkt nu och jag vill för mkt. Jävla skit är vad det är usch jävla skit!!