Ja dagarna går och man försöker hänga me och fortsätta en annan me.

 Ringde varandra på morgonen när vi körde till jobbet. Han undrade om jag älskade honom och mm jag gör nog de. Det känns så i alla fall trots att jag inte vill. Har även träffat en annan och de får mig inte att glömma den gamle. trots att man ligger där me den ”nye” så jämför man med den gamle som gör saker och ting bättre… å det måste väl ändå vara kärlek eller dumdistrighet. Hör ju hur dumt de låter när jag skriver men mm det är inte likadant som man känner.

I alla fall så pratade vi och sa att vi kanske skulle träffas för att ta en snack igen, för att se hur vi ska gå vidare med saker och ting. Jag tycker dock att han kunde anstränga sig och skapa tid för mig men han har svårt för det. Håller på med mkt annat å så jobbar han ju och visst inte lätt att ta ledigt från jobbet. Å när han kan så kunde ju inte jag.. så dumt så.

Men ska inte sitta och skriva om honom för just nu så är känslorna lugnt och då får man passa på att njuta av andra saker i livet.

Det roliga idagens samtal var att han redan i fredags på lunchen (vi var ute och åt- inget annat) så hade han redan då tänkt att de var något på G, att jag funderad osv. han lägger märke till saker hos mig innan jag själv gör de. Jag hade sagt saker som jag inte menade nått me men som han tolkade som jag hade saker på hjärtat… sånt tycker jag är lite häftigt (jag har kört bilen annorlunda, sagt att vi kunde ta en liten promenad efter maten istället för att bara glo på folk) ja det stämmer men jag hade inte själv någon baktanke men han tolkade det som att något snurrade på i min skalle.

Ja detta kanske är den nya sortens terapi, för jag hör ju hur dum man låter som fortsätter lägga energi på denna man men mm det är inte så lätt i verkligenheten. Men om jag fortsätter skriva här så kanske jag kommer till insikt snart. Fast än så länge hoppas jag på att ett mirakel/under ska ske…..