Börjar tro eller inse
Att det från hans håll mest är attraktion och att jag är en som är trevlig att umgås med men inte mer än så. Annars borde det vara jobbigare även för honom.
Tror inte han saknar mig lika mkt som jag saknar honom. Han verkar faktiskt nöjd med sitt liv och jag är bara en liten guldkant på tillvaron som han är glad om han får känna på lite då och då men kommer inte guldkanten i tillvaron så klarar han det lika bra utan…
Är avis på hans fru som får både hans tid, sällskap, kropp och pengar…
å det är jobbigt att komma underfull me detta