Han är klar med att det bara är en liten guldkant på tillvaron men jag hoppas och skulle vilja mer. Jag vet att det inte blir så men känslorna är på en helt annan nivå.

jag är kär, å vill vara med honom och jag vill ha honom.

Sa det till honom igår.

- jag tycker om dig, jag vill träffa någon men vill inte h någon annan, jag vill ha dig.

å på det svarar han – men så här vill du inte ha det

- nä det vill jag inte men jag vill ha honom!!!!!!

Å varför kan jag inte bara stänga av och lämna honom, aldrig mer göra nått me honom. Och jag hoppas att han kommer ångra sig, kommer sakna mig så det gör ont i hjärtat och att det gör ont när han tänker på att jag lever med någon annan, att jag pratar om livets alla svårigheter och glädjeämnen med någon annan, att jag ringer till någon annan när jag behöver hjälp ch stöttning, att jag har sex med någon annan å gör alla saker vi gjort… åå vad jag hoppas det gör ont i honom så han får känna hur jag har det.

Å jag skulle vilja komma över allt men vill inget annat än att vara med honom

Mina känslor är både ilska, besvikelse, ledsen och kär… fy fan för detta säger ja bara. Det är så jävla jobbigt!!!!

å han är min bästa vän – det är inte så lätt att ta steget bort från sin bästa vän och från den man är kär i trots att man vet bättre..