Han hade längtat efter mig.. märktes tydligt å det var så härligt.

Han messade nån morgon trots att jag bett honom låta bli, det var endast att han längtade efter mig. Sen när de reste hem så messade han att det skulle bli gott att träffa mig dagen efter.

Å när vi träffades så gav han mig en kram och en kyss. Han såg till att han kunde följa med hem till mig efter jobbet och stannade 3 timmar.

Det har varit skönt att han varit iväg men det är som jag trodde lättare att låta bli att höra av sig när han var där borta, nu är dte liksom som vanligt. Det är svårt att låta bli, å jag hoppas hela tiden att han ska höra av sig. Men jag skickade ett mess igår och han svarade inte på det idag när han stängde på telefonen. Visst det var inget att svara på men ändå. Först blir man besviken men nu ikväll å det gått två dagar utan att man hört av varandra så är det rätt skönt.

Funderar på att säga till honom att jag inte vill att han ska messa mig. Sa det till honom å han trodde nog inte att jag skulle säga de men undra om det inte är bra för min skull. Men tycker det är tråkigt, att man aldrig ska kunna få bli glad för att han tänker på en och hör av sig…

sa även till honom att jag vill att han hittar på nått för/med mig, att jag med behöver ha lite kul. Nu vill jag se om han faktiskt gör nått, skrev att allt går om man vill… Problemet är att jag har inte samma tålamod utan tröttnar innan han ens börjat fundera…  han tar ju veckor på sig innan han ens tar upp saken igen.

jaa undra hur detta ska sluta..  jag känner ju att jag skulle vilja ha honom hos mig men stundtals även att det är skönt att slippa honom. Jag vill ha honom men det är skönt att slippa det som han åstadkommer i denna situationen..