Tänker ju på honom en del och mer nu när jag inbillar mig att han är hemma igen. Det är ju lugnare och egentligen skönare när vi inte har kontakt eller ses. Men tanken att inte ha honom i mitt liv känns så tråkigt, ensamt och så. Å så är det lite svårt eftersom vi jobbar ihop.

Men kanske det enda som egentligen skulle fungera för att jag ska komma vidare och träffa någon annan.

Jag är ju mer öppen för allt, precis allt. För män, för nya bekantskaper men även för vänner och familj så varför ska det vara så svårt att bara kliva ur detta?

lite, ja inte skrämmande men lite … hm hittar inget ord. Men kul att någon läser bloggen. Är ni fler så skriv gärna kommentarer

Å är det några som tycker jag är totalt dum i huvudet så visst, det stämmer nog. Men ni behöver inte läsa, ingen verkligen ingen tvingar er

Men ni som har förståelse för min situation är så välkomna att läsa !!

frågan är bara vad jag vill?

Självklart vill jag bli lycklig. Jag vill ha en man som älskar mig och jag sjlvklart honom. Jag vill att han ska vara hos mig och ingen annan.

Men så kommer jag till detta att jag inte kan släppa den gamle. Jag försöker göra mig kvitt tanken med att det kanske inte är han jag vill ha. Han är inte hos mig, han gör inte mitt liv lyckligt men han gör vissa stunder lyckliga och nått känner vi för varandra. ååå vilket skit det är.

Kan inte bara förnuftet få ta över så att jag kan gå vidare. Jag känner nu när vi inte hörs så mkt (jag har sagt att jag inte vill att han ska höra av sig på ett litet tag -han är utomlands me sin fru).

Jag vill ju ha en egen man men så vill jag liksom inte riktigt vara utan honom  – å det är väl det som förstör för mig.

Hur fasiken ska jag komma över att jag inte vill ha honom. Att jag vill ha nått annat. Å jag vet (tror) att jag inte kommer vara otrogen den dagen jag träffar rätt. För jag separerade för att jag inte tycker man ska vara otrogen. Jag tycker inte man har rätt att såra och vara så elek mot den man lever me.

Men visst den gamle lever ett lyckligare liv än mig nu och han stannar kvar i sitt äktenskap… så kanske har fel men jag kommer inte ändra min ståndpunkt där i alla fall. Jag tycker det är fel och jag tycker inte om att medvetet göra fel.

Så nu fokuserar jag på vad jag vill ha !!!!

ps: det är lite jobbigt att insikten om att vi inte borde ha kontakt kanske är det enda som kan få mig här ifrån.

Jag ska försöka lära mig att njuta av alla de fina minnen och den härliga känsla som jag har med den gamle mannen. Kanske det kan få mig att må bättre och komma vidare. Att bara njuta de stunder det kommer över mig och sedan försöka släppa det och gå vidare.

Försöka vara tacksam för allt vi haft. Allt jag har och fått här i livet även detta med den som jag känner nått så speciellt med men inte kommer få.

Försöka lära mig njuta, känna den härliga känslan och sedan gå vidare istället för att sakna, bli ledsen och köra fast. Ja jag ska försöka må bra och vara tacksam för de minnen vi har.

Fick höra att han och hans fru ska åka utomlands på lördag å det tar på mig me en gång. Så länge jag kan låtsas om som han inte gör nått speciellt så går det bra men när han har de bättre än mig eller får göra saker som jag blir avis på så blir jag så ledsen.

Tror han kommer höra av sig sin sista vecka på sin semester. För då har hans fru börjat jobba. Å sån lust jag har att säga till honom att han behöver inte höra av sig då heller. Utan vi träffas på jobbet. Men tror ju att när han väl hör av sig så vill jag inte utesluta det underbara och chansen att få lite hjälp i huset osv…  men ååå att han inte kan försöka kompensera mig för allt han gör mot mig.

Jävla skit att det är så här !!!!

det är det.

Så det bästa vore bara att inte ha det. så man glömmer det han får mig att känna. Så att nån annan har chansen att få mig att känna nått.

Men nu jobbar vi ihop så det är inte så lätt och jag gillar ju verkligen vissa saker me honom. Å så glad att få hjälpen.

Men det är skönt att inte sakna och längta så. Att inte känna sig så övergiven.

Varför kan jag inte komma över denna man??? varför känner jag som jag gör???? VARFÖR !!!!!!!!!

Nu är det semester tider och jag vet att vi inte kommer träffas eller höras mkt mindre, kanske inte alls..  Å jag vet me att när jag slutar att längta och framför allt slutar vänta på hans mess så mår jag så mkt bättre men just nu är det bara jobbigt.

Jobbigt att vara ledsen, att jag påverkas så mkt och att han inte skiljde sig då han funderade på det. Jobbigt att jag hänger upp så mkt på honom.

Vi planerar en resa efter semestern, han har ställt in det tidigare pga bandet. Å nu sa jag till honom att jag kommer med göra prioriteringar och kanske hoppa av semestern. Helt plötsligt sa han att det bara var bandet som gick före, men jag påminde honom om hans familj och på det svarade han inte. Sen undrade han vad jag hade som skulle gå före samtidigt som han sa att jag med prioriterar och väljer bort honom.. men tyvärr gör jag det alldeles för lite.

Vill självklart åka på resa men samtidigt så vet jag hur jobbigt och tråkigt det är att komma hem ensam så en del av mig vill inte göra det.

Varför kunde han inte valt mig? å varför kan inte jag få bli lycklig?