Tänker ju på honom en del och mer nu när jag inbillar mig att han är hemma igen. Det är ju lugnare och egentligen skönare när vi inte har kontakt eller ses. Men tanken att inte ha honom i mitt liv känns så tråkigt, ensamt och så. Å så är det lite svårt eftersom vi jobbar ihop.

Men kanske det enda som egentligen skulle fungera för att jag ska komma vidare och träffa någon annan.

Jag är ju mer öppen för allt, precis allt. För män, för nya bekantskaper men även för vänner och familj så varför ska det vara så svårt att bara kliva ur detta?