Känner så starkt för honom men mår bättre när jag har distans till honom. Men vågar/klarar inte säga nått för då känner jag mig så ensam och svag och trillar dit igen. Eller så gör han nått för att det ska bli bättre eller så stänger han ute mig helt. Å jag vet inte vad jag vill – jag vill bara må bra !!!

jag vill ha honom, jag vill ha det jag känner me honom. Jag vill ha sexet, jag vill ha tryggheten. Verkligen tryggheten!!! Tycker verkligen det är underbart när jag få vara med honom. Det känns bra i hela mig, jag vill bara umgås me honom, han attraherar mig och får mig att må bra!! men han vill inte ändra sitt liv för att få mig så jag borde gå min väg men det är sååå svårt.

Å jag mår bättre när jag får distans till honom. Jag blir lugnare, mer tillfreds. Men vågar inte säga nått. Å en del av mig vill fortfarande såra honom, allt detta har sårat mig. Jag vill ha en reaktion hos honom men han är nöjd som det är nu. Å jag vet att jag mår sämre om jag säger nått. Så ibland kanske det är bättre att inte säga nått…

Hur kunde det bli så här??? varför kan jag inte hitta kärleken och bli lycklig???? är jag så förstörd, oförtjänt eller vad är det som gör detta???? Jag vill att någon vill ta hand om mig som får mig att vara den jag vill vara, som jag känner mig helt trygg med, som får mig att känna mig bra och vacker. Men han ska även välja mig!!! åå jag vill ha det – men vågar jag chansa på att nån ger mig detta eller kommer jag fega ur för att slippa bli sårad igen???

Jag vill bara bli lycklig men vill inte vara utan honom heller… eller???? jag vet faktiskt inte