Ja nu borde det ta slut… men jag är inte säker på att jag klarar det… men jag ska försöka nu.

Jag skrev igår att jag ville att han skulle skilja sig, att han måste välja. Då svarade han bara att han redan valt en gång. Jag svarade att jag hade hoppats han kunde ändra sig för jag klarade det inte längre. Han förståd att jag inte klarade mer sen hördes vi inte mer.

lipat två dagar när jag är ensam. Mår bra när jag inte tänker på det men tårarna kommer gärna när jag tänker på att jag inte ska vara tillsammans med honom mer.

Men jag måste komma ifrån honom men åå jag vill verkligen inte, jag älskar att vara med honom. Han får mig att må så bra när vi väl är tillsammans. Älskar att göra saker tillsammans med honom, det är så kul. Jag har så roligt och trivs verkligen, känns som jag är mig själv och är precis så som jag vill är jag är med honom.

Men nu får det vara slut på det så jag kommer vidare. Sen hur vår vänskap blir återstår att se.

Men jag känner att han gör ju inte speciellt mkt för att kompensera att han inte valde mig. Vi umgås bara i hemlighet. Alla vet att vi tyker om varandra - folk pratar ju till och med om det nu när vi är ute man får lite kommentarer av våra gemensamma vänner. Det är med sånt som är svårt nu om vi ska sluta med detta..

Usch så hemskt det känns att vi inte ska vara tillsammans mer, inte göra saker tillsammmans. Inte hoppas på resa ihop osv ihop.

Får bara hoppas jag hittar nån annan som får mig känns mig lika bra och där jag slutar längta efter honom.

Tror jag älskar honom och att det vore mannen i mitt liv om han valt mig och att inte det varit denna åldersskillnaden. Han har jättemkt brister och fel men jag vill bara vara med honom i alla fall. Å det är precis så det ska vara.

Men nu ska jag försöka tänka och lära mig leva ett liv utan honom. eller ett liv då jag inte längtar efter honom och jag inte vill ha honom längre.