Å vad vi har hållt på…. i flera år så har det varit samma sak.

För fyra fem år sedan så ville han ha mig men skrivit i flera mail att jag inte ville ha honom. Det ville jag men jag ville inte göra fel och att det bara berodde på mig att han skiljde sig och det sa jag till honom. Å så hade jag ju förhoppning och drömmar om att träffa nån i min egen ålder.

Men han gjorde sitt val då för några år sedan och sen dess har han stått kvar vid det och jag tror han är nöjd med det. jag tror han känner att han valt rätt.

usch det gör ont men jag hoppas att det tar slut på denna evighets otrohets historian som jag är med i.  Jag känner när jag skriver så att jag hoppas ändå att han ska sakna mig så att han trots allt kommer… men det gör han ju inte så jag måste komma till den punkt då jag vill att det ska ta slut mellan honom och mig… när jag skriver att jag vill att det ska ta slut på otrohetshistorian så är det ju för att jag ser ett litet litet hopp att det kan ta slut genom att han kommer till mig. men jag måste komma till insikt att så kommer det aldrig bli och gå vidare.

Jag måste komma till den punkt då jag vill att det ska ta slut mellan honom och mig. Ibland, små korta stunder är jag där. Jag får hoppas att stunderna blir till en evighet