Vi var som vanligt idag. Han tittade lite extra på frukosten men jag satt bara tillbaka lutad och log till svar och vände sedan bort blicken. Så skönt att bara låta det vara. Inte vrida och vända på saker och ting.. det är som det är och det kommer inte bli bättre vad som än sägs eller görs.

Som det var idag kan vi bara vara vänner, helt vanliga vänner. det var precis som vanligt mellan oss men inget flirtande.

Hade hoppats att han skulle säga nått men han vet inte vad han ska säga så han klarar inte ta upp nått, för han känner sig osäkert och bortkommen.

Och det är som det är… sen hade det varit skönt att säga nått om det men jag tror detta är mindre känslomässigt. Å kanske ett sätt för både han och mig att klara av situationen. Pratar vi om det så kommer det bli mer påtaligt och känslosamt och då dimper man väl ännu mer. Nu går det upp och ner men jag bryter inte fullständigt ihop.

Läste gamla mail i helgen och vi har verkligen hållt på så länge och inte kommit nånstans. Det ska bli så skönt att komma från det falska hoppet och det tunga förtvivlan. Sen är det skitjobbigt att inte få vara mer med honom… usch men får bara tränga bort det och se på de positiva bitarna !!!