varken han eller jag gjorde det.

Jag umgicks mer med en annan kollega och varken undvek eller sökte hans kontakt. Var ju automatiskt mer tyst mot honom men det var ju för att vi inte pratade nått speciellt.

Imorn ska vi åka bil en timme själva, får se om han säger nått. Annars är det som det är, känns både och. Stundtals känns det skönt, stundtals sorgligt. Men jag vet inte vad jag ska säga eller göra så det var rätt skönt att slippa både säga och göra.

Nu ska jag titta vidare på tv och njuta av att sinnet får ta det lite lugnt. För det är lugnare när han inte stör och ställer till det för mig.