O inte jag hörde av mig… det var rätt skönt. Jag gick inte och väntade på att han skulle höra av sig. 

Jag hoppas ju fortfarande på att han ska göra allt jag vill men är nog längre ifrån honom än jag tidigare varit. Jag kan njuta oftare av att vi inte har kontakten och även om jag tänker på honom hur mkt som helst så är det lugnare. sen märker jag ju att det är lugnare när vi inte träffas och trot eller inte men jag kan nästan låta bli en kväll med honom eftersom jag vet att det blossar upp så mkt och att det blir så tufft.

Han erbjöd sig att komma nästa helg men jag sa att jag ville mer än bara sitta här hemma då för att jag tyckte det kändes för lite. Så det blev inget å det känns som det är jag som styrde och det kändes bra. Inte som jag gick miste om nått utan jag prioriterade rätt för en gång skull