Ja det kan man nog lugnt säga att jag varit… å är väl fortfarande men jag känner att jag kan njuta när vi inte träffas. Jag längtar inte så som innan och jag kommer ha bakslag men får bara njuta så länge det är så här.  Å en dag så kommer bakslagen vara över och jag lyckas hitta mig själv och någon som livet passar bättre med.

Det har idag varit lite halvjobbigt men jag trodde det skulle bli värre. Vi lunchade och pratade nästan som vanligt. jag försöker vara som vanligt mot honom men inget flirtande eller försöka få honom att göra nått, bry sig mer eller lägga märke till hur jag är så att han ska komma och vilja prata med mig.

Sen tänder jag ju till på honom lite lättare än på andra men mm det tror jag kommer bli svårt att låta bli tyvärr. Får försöka hålla ihop mig ännu mer.

Å snart kanske vi inte ska jobba ihop mer. Är blandade känslor över detta, det kommer vara ett sätt att komma vidare men tråkigt för jag vet att det kommer göra att vi inte kommer finnas i varandras liv, inte ens som vänner lika mkt. Just nu så håller vi det mkt till jobbet: Jag hör inte av mig och inte han heller å det är blandade känslor över detta men en gnutta lättnad är det faktiskt och det är skönt !!