Eller vad man ska kalla det…  jo men visst var det ett slags gräl. I fredags gick han ut med sitt gamla gäng. Jag fick för mig att det var med lite folk från jobbet och ringde ju upp honom och måttligt irreterad. Han försökte förklara och jag la på luren. Sen messade jag att jag reagerade för starkt men att det berodde på att han ofta gjorde mig besviken.

Sen ringde en av hans kompisar och ville jag skulle komma men jag tyckte ju den gamle skulle bett mig komma. sen ringer han mig och han säger att han vill att jag ska komma men lika lätt att jaha- då kommer du inte..  så jag tjurar ihop och tackar för mig. Sen messar jag att han kan väl ringa så vi kan reda ut det i lugn och ro och då messar han att han ringer när han åker bussen hem men på det svarar jag att vi hörs en annan dag. När han sitter på bussen så messar han att det är så jälva tråkigt när det är så här och att han känner att det är hans fel. Jag svarar inte..

Idag, två dagar senare ringer han. Vi pratar i närmare 20 min och jag upprepar återigen allt jag har sagt den sista tiden att jag behöver bekräftelse och att han gör nått utan att jag ska behöva be om det.

Han undrar vad han gjort tidigare eftersom jag påstår att han inte ger mig nått nu. men det kanske är jag som förändrats.

I vilket fall som helst så orkar jag inte. Är så trött på detta. Kände att jag kunde släppa det på nått sätt bättre än tidigare. Å jag orkar inte tigga och be för det är det enda jag gjort och han ändrar sig inte. Visst hoppas jag men gör han nått så kommer det vara en gång och sen trillar han in gamla mönster igen.

Men en bekräftelse i det hela är att han tar kontakt med mig, hade jag inte betytt nått skulle han bara låtit detta vara. Låtit det rinna ut i sanden.

Å han säger att han ligger och grunnar mkt på nätterna, och att han inte vet hur han ska bete sig på jobbet. Å att han knappt vågar titta på mig när det är så här.

Å det kan han ha tycker jag, så mkt ont detta har gjort mig.

Jag vill ju bara att jag ska vara speciell för honom även om vi inte har sex.