Ja så är det ju. Han har sin fru och hon går ju liksom före… han tycker om mig det tvivlar jag inte så mkt på men han har bestämt sig för att stanna i sitt äktenskap och vill inte riskera det. Vill inte riskera att bli upptäckt. Om ni örstår hur jag menar…  han riskerar ju sitt äktenskap genom det han håller på med men ja han vill inte bli påkommen.

Men idag så visst blev jag ledsen men jag bröt inte ihop. Jag inser att det är jag som väljer att utsätta mig för detta. Jag kan välja att gå men det är så svårt när man så gärna vill vara tillsammans med honom.

Nu ikväll var det skönt att bli bortvald, för jag hade inte energi att bita ihop efter att fått njuta av hans sällskap. Så nu känns det riktigt bra att han inte kunde komma idag. Å det är så härligt att känna även om det känns sorgligt för jag vill ju så gärna ha honom. Tycker ju verkligen om honom och vill så gärna…