Tyvärr stod hans fru/sambo/flickvän jämte honom. Men jag tänkte att tänk att ha en så snygg kille. Han var så min typ (kanske lite för snygg) men va fasiken jag borde med kunna ha en snygg kille. Hans, vad det nu var, var inte så snygg. Så då borde jag med lyckas.

sen tänker jag, att om jag träffar en sån så borde jag kunna tränga undan den gamle men nä jag vet faktiskt inte. Undra om jag verkligen kan de…

Känner att jag tyvärr måste säga tack och hej och att vi inte ska höras eller ses mer men jag vill inte säga det för då kommer han aldrig höra av sig. men jag ska kanske be om att få lugn och ro i sommar. Så jag kommer lite längre bort och kan hitta mig själv utan honom i mitt liv.

För just nu är jag kär i honom. Idag när jag såg honom sitta och lösa ett korsord så tittade jag på honom och kom på mig själv önska att det var han och jag som satt i sommarstuga tillsammans på vår ledighet. Å jag tänkte att å så fin han är. Kom på mig själv att känna att jag tänkte att det var vi två. Men så kom jag på att så är det inte… jag får påminna mig hela tiden om det för annars känns det så underbart och att allt vore så perfekt som jag tror livet kan vara. Att jag är lyckligt kär men nä så är det ju inte..

Det finns många stunder då jag inser att vi inte ska bli ett par osv men så träffas vi lite enkelt och det är så mysigt.

Idag så kom han och gjorde mig sällskap på lunchen och vi låg i gräset och bara pratade, stundtals bara var tysta. Tog lite på varandra men inget förspelsaktigt utan bara rörde varandra. Några små pussar. Bara var liksom. Jag älskar det och så kommer jag på mig att jag är som nykär igen.

Blir lite ledsen när jag kommer på att jag är pigg och glad för att jag träffat honom och känslorna gör sitt. Men det är underbart när jag känner så. Men sorgligt igen när man blir påmind om verkligheten.

Sicken skit man hamnat i. Å det sorgliga är att jag tror inte vi kan ha kontakt med varandra förrän jag går vidare.

Usch idag är jag ledsen

Igår hade vi en trevlig heldag med övernattning. Vi fixade lite i huset och sedan hade vi en helt vanlig kväll då vi låg och kikade på tv. Kändes ju lite sådär att inte göra nått mer speciellt när vi väl får tid ihop men samtidigt så var det mysigt att ha en ”vanlig” kväll. Så som det kanske varit om vi bott ihop. Sen sov vi hela natten och hade bara sex på morgonen.

Efteråt så låg vi och mös i sängen, pratade lite och kom in på detta med hur det var och hur det skulle bli när vi la av. Då säger han att det är jobbigt innan och efter vi träffas. Inte att vi träffas eller under tiden utan att ljuga hemma och så.

Så jag frågar om resan… om han vill göra en resa eller ej. Å han vet inte.

Jag förstår att det är jobbigt att ljuga hemma men sa som jag kände att jag hade hoppats jag var värd det, och att om jag inte får nått speciellt så varför ska jag fortsätta. För det är jättejobbigt för mig med. Han kan inte svara på nått men det såg ut som han tycker det är jobbigt att göra mig ledsen.

Nu vet han nog inte hur han ska göra och jag tror detta är slutet för oss. Jag gav honom tills onsdag för att bestämma sig om han orkar göra en resa med mig eller inte. Jag borde nog ta chansen att stänga dörren och gå nu. För jag orkar inte!! JAG ORKAR INTE. Jag blir så ledsen för jag hoppas på saker och ting, det är bättre jag bryter kontakten så jag inte hoppas. Men det är så jobbigt att säga hej då och inte träffa honom. Att bryta kontakten, jag tycker om honom så mkt !! Jag känner sån trygghet med honom och sånt välbefinnande då jag får krypa in i hans famn.

Men visst jag kommer må bättre i längden om vi slutar nu. Jag kommer stå väldigt ensam ett tag men det borde vända och jag kommer må bättre och hitta nån att älska. Å alla förhoppningar jag har kommer försvinna och ersättas med mer uppnåliga hopp.

Fy fan va ensam man kan känna sig ibland !!

Vi har ju pratat om att göra en resa men jag vet inte. Jag vill göra en riktig resa. Minst en långweekend, och se nått, göra nått. Inte bara åka och ha sex och sitta och glo, ligga och vila. Jag villl att det ska vara en resa, en semesterresa eller hur jag ska förklara det. Inte bara en resa med honom.

Men han kan inte mer än två nätter. För hon kommer misstänka nått. Ska jag verkligen kräva det av honom då.. mm nu när jag skrev det på det sättet så är det klart jag ska det… så de får det lite jobbigt igen men nä det kan jag inte kräva av honom. Men han kan inte heller kräva att jag ska göra en två dagars tur för att bara hänga med honom. Så då blir det ingen resa.

Tycker han kunde säga att han bjuder mig men han fattar ju inte… jag försökte säga att jag inte har råd med två resor och då vill jag att den resan jag gör ska vara nått speciellt. Jag har inte råd/vill inte lägga mer pengar än på en resa eftersom jag behöver spara till min renovering. Jag sa detta till honom och han förståd men där slutade det..

Kanske ska säga att jag kan göra en billig resa med honom.

fast det kanske är det bästa om vi inte åker alls. Han vill inte skilja sig och jag vill ju det. Det kommer aldrig bli bra så länge vi håller på. Därför vill jag att resan verkligen känns värd allt det jobbiga den för med sig.

Usch jag tycker det är så jobbigt. Det känns som jag tidigare haft ett hopp men att jag börjat inse att det verkligen inte finns. Å jag tycker det är skönt att inte ha kontakt med honom, det är med jobbigt. För jag inser vad det innebär. Att vi inte bör ha med varandra att göra.

Han har hjälpt mig en hel del med saker och han har gett mig saker (dörrarna, jobbresan, blomma och lite så). Men så har jag hoppats och önskat att jag skulle få vara med i bandet, få denna resan och att han skulle gett mig mer för att visa vad jag betyder. Men nä jag får inget av det. Å jag känner att vi glider mer och mer ifrån varandra. Det är skitjobbigt !!