Det finns många stunder då jag inser att vi inte ska bli ett par osv men så träffas vi lite enkelt och det är så mysigt.

Idag så kom han och gjorde mig sällskap på lunchen och vi låg i gräset och bara pratade, stundtals bara var tysta. Tog lite på varandra men inget förspelsaktigt utan bara rörde varandra. Några små pussar. Bara var liksom. Jag älskar det och så kommer jag på mig att jag är som nykär igen.

Blir lite ledsen när jag kommer på att jag är pigg och glad för att jag träffat honom och känslorna gör sitt. Men det är underbart när jag känner så. Men sorgligt igen när man blir påmind om verkligheten.

Sicken skit man hamnat i. Å det sorgliga är att jag tror inte vi kan ha kontakt med varandra förrän jag går vidare.