Tyvärr stod hans fru/sambo/flickvän jämte honom. Men jag tänkte att tänk att ha en så snygg kille. Han var så min typ (kanske lite för snygg) men va fasiken jag borde med kunna ha en snygg kille. Hans, vad det nu var, var inte så snygg. Så då borde jag med lyckas.

sen tänker jag, att om jag träffar en sån så borde jag kunna tränga undan den gamle men nä jag vet faktiskt inte. Undra om jag verkligen kan de…

Känner att jag tyvärr måste säga tack och hej och att vi inte ska höras eller ses mer men jag vill inte säga det för då kommer han aldrig höra av sig. men jag ska kanske be om att få lugn och ro i sommar. Så jag kommer lite längre bort och kan hitta mig själv utan honom i mitt liv.

För just nu är jag kär i honom. Idag när jag såg honom sitta och lösa ett korsord så tittade jag på honom och kom på mig själv önska att det var han och jag som satt i sommarstuga tillsammans på vår ledighet. Å jag tänkte att å så fin han är. Kom på mig själv att känna att jag tänkte att det var vi två. Men så kom jag på att så är det inte… jag får påminna mig hela tiden om det för annars känns det så underbart och att allt vore så perfekt som jag tror livet kan vara. Att jag är lyckligt kär men nä så är det ju inte..