Läste min gamla dagbok. Det är otroligt vad vi gått igenom. Tänk så nära det var att han skiljde sig men aldrig tog steget. Det var under flera månader han funderade fram och tillbaka. Tänk om jag varit där jag var nu, eller har varit. Då jag kämpat för honom istället för att vara förnuftig.

Kändes som han verkligen tyckt om mig. Å jag honom tänk så mkt vi tyckt om varandra men allt slutar verkligen inte lyckligt. Här gjorde tydligen inget de…

Jag blir så ledsen när jag blir påmind om våra känslor för varandra. Jag hoppades fortfarande att han skulle valt mig när jag läser om hans funderingar och allt.