Ibland bara kommer det över mig nått så otroligt. Oftast är det översköljt med skam. Skam över att jag fastnat över en gift karl som inte valde att skilja sig men idag var det bara känslor, Fina känslor över att jag är kär i honom och tycker så mkt om honom.

Tårarna bara rann men jag kände ändå nån slags ro. Ingen skam eller irritation.

Varför skulle jag bli kär i honom???

Å varför är det sån åldersskillnad
och
varför är han GIFT??!!!

Hatar dessa frågor för det är det som förstör så mkt i mitt liv.

Jag tvilade inget alls på att han tycker om mig idag, när jag tänkte på honom och grät. Inte det minsta tvivel men han har ett val mer än mig och det är att skilja sig. Vi båda kan välja att gå men bara han kan välja vår kärlek.

Nu vill jag bara bli lycklig och bli kär i nån som väljer att finnas hos mig. Jag vill bli lyckligt kär!!! jag längtar så oerhört och jag vet att jag måste komma över honom men det är så svårt. Det fungerar då jag gör annat och inte påminns om honom men framförallt inte heller påminns om att vi inte kommer finnas för varandra, att man inte ska göra saker ihop. Jag börjar lipa så fort jag tänker på det.

Å han kan säga att ”jo men vi kommer alltid vara vänner” men det är verkligen inte samma sak som att vara ett par. Det är väldigt långt ifrån !!