Där det stod: Hoppas allt är bra och att du har en bra semester. Fan, tänker på dig nästan varje dag. Saknar dig. P o K.

Svarade att jag tänkte på honom varje dag och att jag saknade honom med men även det han inte erbjuder.

Å på det svarar han inte för han vet inte vad han ska svara. Varit nedstämd några dagar men nu ikväll har jag fått lite gjort på renoveringen i huset och jag mår bättre, känner mig gladare och lite mer tillfreds. Kändes skönt att få ett mess av honom, att han inte heller klarar att låta bli, att han med tänker på mig och saknar mig. Mm det känns faktiskt skönt.

Tio eller elva dagar sedan vi hördes. Det har gått bra tills för härom dagen. Det var nog när det gått en vecka utan ett ljud.

Å ska jag höra av mig, men vill inte höra av mig för jag vet inte när han läser messet.. eller ska jag gå och vänta på att han ska få höra av sig. Blir ju inte bra hur jag en gör och det bästa är väl att inte höras alls… men jag skulle vilja att det inte var det.

Har så lätt för att gråta nu. Jag som hoppades detta skulle bli den roligaste sommaren på evigheter sitter nu och vill bara vara hemma själv och gråta, drömma mig bort. Ja livet blir inte som man tänkt sig.

Det är jobbigt att sakna en person så mkt men inte sakna det som han ger. Saknar känslan som jag får av honom men jag vill ju inte ha det liv han ”erbjuder”. Han erbjuder väl egentligen inget men jaja ni fattar.

Å när det nu inte blev som jag hoppats av denna sommaren så saknar jag ju honom så mkt. Jag saknar en famn att krypa in och luta mig mot. Slappna av och njuta av allt det underbara familjeliv jag har istället. Mitt liv är rätt underbart om jag bara hade haft nån att dela det med. Någon att vara lycklig kär med.

Men jag tror jag ska vara i denna känslan tills jag känner att jag bara vill annat, att jag är klar med detta för denna gången. Det går inte göra så mkt åt det ändå. Förtränga det, är det enda jag kan komma på. Å hoppas att det skingras lite och att någon annan tar chansen att trycka sig in i de tunna strålar som förhoppningsvis lyckas skina sig fram till mig.

Det gör ont, det är tufft men inbillar mig att det förhoppningsvis är det för honom med. Undra vad han gör? vad han tänker och känner? Men jag försöker tänka på mig själv istället och inte göra drag som ska få honom att längta mer, vilja mer osv för jag vet att han aldrig tar steget. Men jag önskar det svider i honom med. Å jag hoppas jag lyckas skapa ett eget liv där jag får en vardag med en som jag älskar och som älskar mig.

Jag vill ha vardagen men med den genuina kärleken jag längtar efter.

En vecka utan ett endaste mess eller ljud. Känns både skönt och sorgligt. Saknar det vi har, men fattar ju att det är det bästa för att jag ska komma vidare. Men saknar och tycker det är jobbigt att veta att det vi har ska bort. Usch så jobbigt det är när de tankarna kommer över en.

Försöker tränga bort dom så fort det går. Men de kommer då och då. Tänk att det är så här det kommer vara… attt vi inte hörs. Visst det måste inte vara så men tror det är det enda sättet för att komma över honom. Kunna se någon annan.

Såg för en 8 dagar sedan då vi åkte lite mc och umgicks en dag, dagen efter ringde han men jag låg och sov så det blev inte mkt av det samtalet och sen har vi inte hört. Han kommer nog inte messa även om han tänker på mig. Å jag vill inte messa för jag vill vara stark och inte orsaken till att allt kommer över mig. Å jag vill inte messa då jag inte vet när han kommer läsa det. Tror hon kommer messa grattis när jag fyller år men tror inte han hör av sig innan dess.

Jag saknar honom, men jag fattar. Jag gör de..

Sen om det verkligen är det eller inte , det får vi se. Men så här har vi inte haft det tidigare,å vi pratar mkt om att vi kommer sakna varandra och framför allt känns det som vi båda känner att kontakten kommer bli mkt mindre nu.

Igår så bjöd han på lunch, sedan åkte vi och satte oss vid en sjö en liten stund. Han satt bakom mig och höll om mig. Jag tycker sånt är underbart. Då är det sorgligt att det är som det är.

Idag lunchade vi och gav varandra en kram efter maten. Sa till honom att jag vill så gärna blilyckligt kär och ser fram emot det men när jag kommer på att det inte är i honom jag kommer/ska vara kär så känns det tungt.

Han säger att han tycker om mig och sa igår att det är så det tåras i ögonen på honom. Jag skrev till honom att jag älskade honom och han svarade att det värmde och att han älskade mig med.

Idag sa han att han tyckte om mig kanske ännu mer än jag tycker om honom men då sa jag bara att då hade han skiljts sig. Han visste inte vad han skulle svara. Tycker han kan känna lite skuldkänslor, lite ångest och saknad för att han inte valde mig. Messade efteråt att vi verkligen kommer sakna varandra som kollegor men tänker ju även som vänner och ”partners”.

Messade även då vi inte kan ha det som vi haft nu och eftersom han inte vill eller klarar att väälja mig så finns det bara ett val till tyvärr. det svarade han aldrig på. Å det är väl en skillnad hos mig, jag bryter inte ihop för att han struntar i att svara. Tror faktiskt inte han kan svara för han vet inte vad han ska säga/skriva.

Tror faktiskt han tycker om mig.

Det är jobbigt. Jag längtar så, å så vet jag att det är bara för stunden. Och jag vill inte bara ha för stunden. Jag längtar och i min längtan så är det ju helheten. Det är den underbara känsla jag längtar efter.

Så egentligen finns inte det jag längtar efter men känslan finns ju och det vet jag. Det är så tufft !! usch, så jobbigt det är.

Tankemässigt och förnuftet så vet jag ju men ändå så längtar jag. Jag längtar efter det underbara jag känner stundtals. Men vet ju att det bara är till låns. Å det är så jävla störande !!!