Tio eller elva dagar sedan vi hördes. Det har gått bra tills för härom dagen. Det var nog när det gått en vecka utan ett ljud.

Å ska jag höra av mig, men vill inte höra av mig för jag vet inte när han läser messet.. eller ska jag gå och vänta på att han ska få höra av sig. Blir ju inte bra hur jag en gör och det bästa är väl att inte höras alls… men jag skulle vilja att det inte var det.

Har så lätt för att gråta nu. Jag som hoppades detta skulle bli den roligaste sommaren på evigheter sitter nu och vill bara vara hemma själv och gråta, drömma mig bort. Ja livet blir inte som man tänkt sig.

Det är jobbigt att sakna en person så mkt men inte sakna det som han ger. Saknar känslan som jag får av honom men jag vill ju inte ha det liv han ”erbjuder”. Han erbjuder väl egentligen inget men jaja ni fattar.

Å när det nu inte blev som jag hoppats av denna sommaren så saknar jag ju honom så mkt. Jag saknar en famn att krypa in och luta mig mot. Slappna av och njuta av allt det underbara familjeliv jag har istället. Mitt liv är rätt underbart om jag bara hade haft nån att dela det med. Någon att vara lycklig kär med.

Men jag tror jag ska vara i denna känslan tills jag känner att jag bara vill annat, att jag är klar med detta för denna gången. Det går inte göra så mkt åt det ändå. Förtränga det, är det enda jag kan komma på. Å hoppas att det skingras lite och att någon annan tar chansen att trycka sig in i de tunna strålar som förhoppningsvis lyckas skina sig fram till mig.

Det gör ont, det är tufft men inbillar mig att det förhoppningsvis är det för honom med. Undra vad han gör? vad han tänker och känner? Men jag försöker tänka på mig själv istället och inte göra drag som ska få honom att längta mer, vilja mer osv för jag vet att han aldrig tar steget. Men jag önskar det svider i honom med. Å jag hoppas jag lyckas skapa ett eget liv där jag får en vardag med en som jag älskar och som älskar mig.

Jag vill ha vardagen men med den genuina kärleken jag längtar efter.