Sen om det verkligen är det eller inte , det får vi se. Men så här har vi inte haft det tidigare,å vi pratar mkt om att vi kommer sakna varandra och framför allt känns det som vi båda känner att kontakten kommer bli mkt mindre nu.

Igår så bjöd han på lunch, sedan åkte vi och satte oss vid en sjö en liten stund. Han satt bakom mig och höll om mig. Jag tycker sånt är underbart. Då är det sorgligt att det är som det är.

Idag lunchade vi och gav varandra en kram efter maten. Sa till honom att jag vill så gärna blilyckligt kär och ser fram emot det men när jag kommer på att det inte är i honom jag kommer/ska vara kär så känns det tungt.

Han säger att han tycker om mig och sa igår att det är så det tåras i ögonen på honom. Jag skrev till honom att jag älskade honom och han svarade att det värmde och att han älskade mig med.

Idag sa han att han tyckte om mig kanske ännu mer än jag tycker om honom men då sa jag bara att då hade han skiljts sig. Han visste inte vad han skulle svara. Tycker han kan känna lite skuldkänslor, lite ångest och saknad för att han inte valde mig. Messade efteråt att vi verkligen kommer sakna varandra som kollegor men tänker ju även som vänner och ”partners”.

Messade även då vi inte kan ha det som vi haft nu och eftersom han inte vill eller klarar att väälja mig så finns det bara ett val till tyvärr. det svarade han aldrig på. Å det är väl en skillnad hos mig, jag bryter inte ihop för att han struntar i att svara. Tror faktiskt inte han kan svara för han vet inte vad han ska säga/skriva.

Tror faktiskt han tycker om mig.