En vecka utan ett endaste mess eller ljud. Känns både skönt och sorgligt. Saknar det vi har, men fattar ju att det är det bästa för att jag ska komma vidare. Men saknar och tycker det är jobbigt att veta att det vi har ska bort. Usch så jobbigt det är när de tankarna kommer över en.

Försöker tränga bort dom så fort det går. Men de kommer då och då. Tänk att det är så här det kommer vara… attt vi inte hörs. Visst det måste inte vara så men tror det är det enda sättet för att komma över honom. Kunna se någon annan.

Såg för en 8 dagar sedan då vi åkte lite mc och umgicks en dag, dagen efter ringde han men jag låg och sov så det blev inte mkt av det samtalet och sen har vi inte hört. Han kommer nog inte messa även om han tänker på mig. Å jag vill inte messa för jag vill vara stark och inte orsaken till att allt kommer över mig. Å jag vill inte messa då jag inte vet när han kommer läsa det. Tror hon kommer messa grattis när jag fyller år men tror inte han hör av sig innan dess.

Jag saknar honom, men jag fattar. Jag gör de..