Ska bli underbart men jag mår bäst nu innan resan. Efter resan så vet jag att jag kommer må dåligt för då kommer jag sakna honom och känna att va fasiken., så mkt känslor och så blir det inget. Men nu precis innan så mår jag bäst, då vet jag att vi kommer träffas. Då känner jag styrka att resonera att vi borde lägga av osv men vill inte avstå resan… ahahah jävla ekorrehjul.

När jag vet att vi kommer ses då klarar jag resonera att vi borde lägga ner, Men det är ju bara för att jag vet att jag ändå kommer ha honom där. Sen vill jag vara med honom för jag hoppas ju alltid att det ska bli nått mer, att jag ska få hjälp, sjunga i bandet eller nått.. å sen blir jag alltid besviken för det blir aldrig som jag tänkt

Jag tycker ju, som nu, att han borde bjuda mig på resan. Som kompensation för att han inte skiljer sig och ger mig ett liv med honom. Men han resonerar ju inte så.. han tänker nog inte alls så utan kanske att han ger mig så mkt han kan.

Å det kanske han gör men det räcker inte å ändå stannar ja.. ja kärleken gör en fruktansvärt du