ja va ska man svara.. Jag försöker låta bli att tänka på det. Det är jobbigt att bli påmind om hur gått vi hade det och ännu jobbigare att tänka på att han har ett ”bra” äktenskap.

Jag har nog gått och tänkt att han väljer att stanna för allt runt omkring, att han helst skulle vilja vara hos mig men i helgen så förstod jag att så är det inte. De har det bra men han kan bara inte låta bli mig.. om det är känslor eller inte.. jo det tror jag nog. Men jaghar gått och trott att de inte har bra sexliv och så vidare men i helgen var jag dum och frågade om de låg och gosade som vi gjorde, pillade på varandra och då säger han att de gjorde det ibland. Då fattade jag att de inte har det dåligt.

Usch det är jobbigt. Jag trodde de hade det slentrialt och han stannade för övriga familjen, samhället, åldern, vänner osv men nä han har även ett äktenskap han är tillfreds med.

Å så undrar han hur det är… ja vad ska man säga!! sa att jag bara försökte låta bli att tänka på det.

Att jag inte kan gå vidare, så jag slipper bli huggen i hjärtat gång på gång. Det kommer aldrig bli bra, aldrig. Jag hoppas han ska bjuda mig på resa, hjälpa mig i huset, låta mig vara med i bandet men nä det kommer aldrig bli nått speciellt utav de. Vi kommer bara fortsätta som nu, varför kan jag inte förstå det och ta avstånd och låta bli att låta mig såras. Han gör det inte med vilja men är för feg och ego för att orka stå emot och hjälpa mig ur detta eller över kompensera och hjälpa mig på det sätt jag vill.