Ja jag vet inte hur det kommer bli. Har messat lite idag, jag blev i alla fall medbjuden på Tysklandsresan. Kändes skönt. Men klarade till och med att tacka nej, jag behöver inte åka för jag har tillräckligt. Bad honom köpa ett par flak till mig så klarar jag mig sen. Sa att han kunde höra av sig om det blev tomplatser men nu känns det bra att jag sa nej.

Messade honom om att jag önskade hjälp med källaren och så, vi skulle kolla på det skrev han tillbaka, så vi får se.

Jag hoppas det blir bra. Jag känner att jag vill ha kvar honom och vill ha honom men vet ju att det aldrig blir så och borde lägga ner det av den anledningen men det är svårt för när man träffas, ses eller pratar så känner man bara det bra.

Jag hoppas han kan vara stark och ge mig stöd och hjälp. Å uppfylla lite önskningar ändå, jag hoppas fortfarande på bandet (vill vara en av två sångerskor där) och så en skidresa… Hoppas på det och att vi finns på nått sätt, tror inte vi kommer kunna låta bli varandra men hoppas det blir glesare i alla fall. Å så bara längtar jag tills han kommer hit, herrejösses så delad jag är. Längtar efter det underbara men det blir ju aldrig mer än små lånestunder.. ååå så frustrerande !!! vill, vill inte, vill, vill inte..