Nu är jag där igen, då jag tycker det är skönt att inte bli påmind om honom. Känns som det verkligen går upp och ner, skiftar mellan – inte ses till att längta så oerhört.

Funderar på hur jag ska göra. Vill egentligen bli med i bandet och få en skidresa, så det finns ju liksom med i huvudet.

Egentligen skulle jag vilja att vi inte hade så mkt kontakt till vardags utan att jag får hitta ett liv utan honom men att jag ändå fick vara med i bandet och en resa och nån kväll och natt ibland. Att jag liksom kan stänga undan honom men ändå veta att jag kommer träffa honom.

Undra om jag klarar det. För det kan ju lika gärna bli att jag stänger ute honom helt. Jag vill ju att han ska sakna mig så att han tycker det är värt en resa eller bandet. Men nja jag vet inte om han känner att han vill och vågar göra nått sånt.

Å kommer jag klara att inte höra av honom??? Jag vill ju ha det goa och hjälpen men vad händer om jag säger att jag inte vill höras. Men det borde nog vara det som hjälper mig vidare eftersom han inte väljer mig. Han finns ju inte, han är inget alternativ så frågan är hur och vad jag ska ha kvar av honom/det vi har.

Ja jag är inne på att säga att det kan bli nått enstaka mess, men inga luncher utan att det får bli en natt då och då och sedan att jag hoppas han vill ge mig en resa eller att jag får vara med i bandet och därigenom träffas.

Men kommer jag verkligen klara det??? brukar gå två veckor sen saknar jag honom väldigt mkt. hmså svårt det är. Å låter jag det bara så vet jag att vi snart messar och träffas på nån lunch och jag saknar honom väldigt mkt snart igen och vi tuggar runt och jag går och hoppas på saker och ting..

hm hur ska jag göra???? så svårt det är. Men känslan att säga till honom att vi inte ska ha så mkt kontakt utan det får bli resa, band eller resa för att vi ska ses, tills känslorna är bättre. Den känslan känns ändå som nått jag skulle bli stolt över att kunna säga. Men sen kommer jag ju sakna honom och klarar jag mig då???? menom jag vet att jag får nått speciellt så kanske jag gör det för jag vet att det är framför mig/att det kommer att komma, att jag kommer få träffa honom. Mm frågan är om han går med på det? hur kommer han ställa sig till de å vad gör jag om han inte gör de?