Idag har jag återigen varit inne på att jag vill att frun bara ska försvinna. Å jag vill inte att han ska vara gift. FAN me!! JAG VILL INTE ATT HAN SKA VARA GIFT !!!

sån jävla svacka jag kommit in i. Har ju klarat stå emot/ hålla undan känslorna helt okej ändå men nu är jag tillbaka. hela kroppen längtar efter honom

å hur fan kan man längta efter nån som behandlar en så här!!!! flera år utan att han ger mig ett riktigt förhållande. Hur i helvete kan man gå med på detta.

USCH !!!

Han messade igår att han skulle ringa eftersom vi messade och jag skrev att jag var besviken osv.

Funderade en på en plan att jag skulle säga att jag inte ville prata om det osv men visste inte riktigt hur jag skulle säga. Tänkte jag skulle skylla på att jag var på utb. Men så ringde han när jag körde till jobbet. blev lite överraskad men svarade.

sa att jag inte ville prata om det å han sa att han kunde frågat men att jag var så bestämd och så kontrade jag lite med att han hade sin attityd från början osv. å han fick ju mig att prata lite om det. Å att han hade verkligen mkt på jobbet den dagen.

Då sa jag bara att ja men då säger jag att jag är framme på jobbet nu och inte hinner prata och sen la jag på.

Väntade ett par minuter och messade sen – kändes det bra?

men han tog det inte som att jag gjorde samma sak som han gjorde mot mig. Utan nä det kändes inte bra eftersom vi tycker om varandra så är det synd att det blir så här ibland.

Sen var det en del mess under dagen. En gång var han faktiskt gullig. Han messade utan att jag messat nått att han ibland bara ville ta i mig och pussa på mig.

Jag skrev att vi kanske har känslor som ett riktigt förhållande, för jag tror det är så jag känner. men sen så är det ju verkligen inte så. Å då blir jag så sviken och ledsen när han inte hinner med mig.

Å jag har skrivit att jag jag tycker så mkt om honom och att jag har en svår vecka och att det då är så svårt att tränga undan känslorna.

Jag vill ju bara ha närhet, jag vill att han ska vara min, att vårt liv skulle bli underbart. Jag vill att han ska vara yngre så vi kunde leva ihop.

Det bästa är nog att vi inte har kontakt men jag kommer sakna honom så mkt så jag klarar inte det usch lipar bara jag tänker på det. Men vet att jag mår bättre när jag inte påminns om honom. fy fan vicket jävla skit det har blivit av allt.

Han ringde men märkte att nått var fel så då frågade han om jag var arg, men sa att jag var ledsen och när han då sa..
-då vill du inte prata?
- nä och sen gonatt.

Idag fick jag ett mess vid 9. Hur är det?
- bättre svarade jag, inget mer.
- kul att höra, var hans kommentar/svar. Sen inget mer. Inte ett jävla dugg mer. Nu kändes det okej idag, förvånad själv att det kändes så bra som det ändå gjorde men helt okej vet jag inte.. men han bara utgick från att det var bra. och inte en endaste fråga varför jag varit ledsen eller nått.

jävla karl, tänk om jag kunde hålla kvar denna känslan att jag tycker det är skönt utan honom tills jag kommit över honom. För även om han gör lite för mig så gör han fan inte det jag tycker han borde om han nu tycker så mkt om mig som han säger. Visst han är gift men han valde att ge sig in i detta och det är inget kk, nån bara har lite sex med, det har varit så mkt mer. Det har fasiken varit ett förhållande som inte blev till fullo för att han hade en fru men annars har vi ju typ haft ett distansförhållande eller vad man ska likna det vid.

Så känner jag mig

Jag längtar så efter honom ibland eller blir svag. Å så messar jag honom och så får jag inte de svar jag hoppas på och så triggar det mig så… jag hoppas men blir bara besviken och så åååå är allt som förr.

Tänk om jag bara kunde låta bli honom. Det vore så mkt bättre !!!! å så vill jag få honom må dåligt men det är ju bara jag som mår dåligt. Så varför kan jag inte bara skita i honom !!!!

Vill så gärna snäsa av honom men när han väl hör av sig så kan jag inte för jag är så rädd att han aldrig mer ska höra av sig, nä att det ska ta sån tid innan han hör av sig igen.

Å jag hatar detta, jävla skit. Jävla SKIT !!!! varför är jag sån här?! varför låter jag en gift man förstöra livet för mig. Visst han är underbar ibland men det förstör väl ändå mer än det gör gott

Å nu sitter jag och väntar på att han ska ringa så jag kan säga till honom att jag inte vill prata med honom om han inte kommer hit. Men om han ringer kommer jag inte klara att säga det och säger jag det kommer det säkert bli skitjobbigt. Å ringer han inte så går jag och lägger mig med en tom och övergiven känsla. Se, så vad har detta för gott med sig.

Jag önskar att hon kom på honom, men vill inte att hon ska veta att det är jag. men att hon ska få reda på hur han betett sig genom hela deras äktenskap. Å vad har jag gjort som drabbats av detta och varför är jag inte starkare än att jag kan gå ifrån detta????? usch hatar det !!!!

Nu har vi inte hörts så mkt och det är skönt när jag inte tänker på honom men sen så kommer ju tankarna och visst längtar man.

Två dagar utan nånting. Men sen nu ikväll så tänker jag lite mer på honom men vill inte skicka nått mess för det är ju mest, vad gör du blablabla… ska ju försöka komma ur vårt förhållande så behöver ha andrummet. Kommer säga att vi har ju liksom inte så mkt annat gemensamt. Å hoppas ju självklart att han ska sakna mig så och höra av sig.

Men tror det är så här det får vara tills det en dag har ordnat sig, jag kanske träffat nån och helt enkelt kommit ifrån varandra. Hoppas bara att lider lite tills dess

Jag har lidit så mkt av detta och jag kan bara skylla mig själv men han vet att jag varit kär i honom och vill så mkt mer så han borde fasiken varit det starke och skyddat oss från detta ekorrehjulet.

Vill både bli av med känslorna men även att han ska visa hur mkt jag betyder genom olika handlingar. Vilja vara med mig, ge mig presenter, bjuda in mig till bandet, åka bort med mig osv. Så delad märker jag men det är nog bara fortsätta så här, låta tiden rinna på och hoppas att det lindrar känslorna tills de blir tillgängliga för någon annan och inte påverkar mig så att jag binder upp mig så på honom.

Var uppe på hans avd i ett ärende idag. Han är så söt, han beter sig typ lite nykär när han ser mig men andra. Ser så glad ut, skiner upp men vågar inte säga nått eller komma fram. Men man märker att han är så glad för att jag kommer. Han pratar med de andra och typ skiner men stannar inte och pratar med mig. Utan finns sådär runtom som man gärna gör när man vill men inte riktigt vågar/kan visa.

Han beter sig typ alltid så här när han inte riktigt vet vad han har mig men ändå inte är ovänner. Det är gulligt.

Vill ju ha kvar det mysiga, eller jag vill ju att jag ska inte ska känna så men känner ju att jag på nått delat sätt vill detta, jag är kär i honom även om jag vet att det inte är bra. Jag försöker hålla mig ifrån att messa eller ta kontakt nu när jag mår lite bättre. Han hör av sig förr eller senare, där har jag egentligen övertaget men så har jag inte alls samma tålamod som han. Å jag mår nog sämre än han när vi mår dåligt men just detta om vi ska fortsätta eller ej. Hur vår kontakt ska vara där har jag egentligen lite övertag över honom för det känns som det är jag som avslutar det. Han klarar inte att avsluta mig, han kan fortsätta det han gör nu så därför är det svårare för honom att avsluta och hålla sig. Däremot så har han bättre karaktär än mig om han väl bestämmer sig eller jag säger till och markerar ordentligt. Men nu har jag bett om att försöka lägga ner men att vi ändå ska kunna behålla kontakten. Men säger jag att vi inte ska höras så kommer han låta bli och bara skicka nått puttelitet mess. Jag har ju svårare att hålla mig till det jag säger för jag har inte samma karaktär. Men just nu om jag bara kunde ha tålamod så kan jag vänta ut så att det är han som söker kontakt och ”gör felen”.

Vi messade lite då när jag låg hemma här sjuk och så helt plötsligt knackar det på dörren och in kom han. Både glad och fasiken men det är som sagt helt underbart. Tittade på film och myste i soffan. Sedan älskade vi helt underbart även om man var helt genomsvett och slut efteråt.

Men det är ju så mysigt med sällskapet i soffan, ligga mot hans bröst, bli omhållen. mm det är ju gott och det är ju det jag måste bli utan, inte bli påmind om hur gott det är.

Å vill att han ska höra av sig, vill att han ska komma hit men ändå så vill jag det inte. åå både vill och inte vill. Vill kunna säga nej tack jag vill hellre ligga här själv för att han ska förstå att han mister mig nu men så vill jag ändå säga att ja kom … hm svårt.

Å jag vet vad jag borde, jag vet jag vet jag vet!!! det blir ändå aldrig bra.