Messade honom igår så han skulle veta att jag mår bra. Skrev att jag mådde bra men att jag blev ledsen då jag tänkte på framtiden så jag försöker låta bli. Å att vi bara låter det vara och att jag tolkar det som han vill avsluta vilket jag får acceptera men att jag vill/hoppas att vi ska hitta andra sätt att umgås på.

Å så skriver vi lite mess fram och tillbaka. Han att: om vi bara kunde ta bort sex och känslor så kunde vi umgås normalt. Men att det är svårt att ta bort nått man tycker om och tycker är bra. Han skrev även att det var svårt att bestämma nått för omdet då inte blev av så skulle han känna sig dum och jag sviken.

Svarade att det är ju lite så det är hela tiden nu. Att jag hade behövt mer konkreta saker för att kunna kontrollera mitt mående bättre. Då svarade han bara ”ja fattar” detta svarade ju inte jag på eftersom det inte finns så mkt mer att skriva.

Idag messar han att han tänker på vad jag skriver och, vill inte bara säga tack och hej. Tycker vårt förhållande är värt mer än så. Visst saknar jag dig..

Skrev flera timmar senare tillbaka. Det är precis vad jag med tycker. Å jag skriver inte tack och hej, jag skriver att jag vill hitta vill hitta nått annat sätt att ha kvar varandra. (skrev så för den sista meningen kan tolkas väldigt olika-både att vi ska hitta nått annat att göra gememsamt eller att vi ska ändra vårt förhållande och vad vi gör när vi träffas – problemet är väl att jag aldrig får veta hur han tolkade det).

Tyvärr tror jag själv just nu att jag har svårt att komma över honom om jag träffar honom. Så det bästa vore väl om vi inte träffades men vill ju komma dit en dag. Men just nu i denna stund så vill jag inte utsättas för varken hans röst eller kroppskontakt. För då försvinner denna känslan och jag vill ha honom/ eller jag kan inte tränga undan det jag känner för honom.

Tänk om det bara kunde hålla i sig när man känner att jag orkar inte mer för det blir ju ingen ändring.

Gick och hoppades att det var han så fort telefonen gjorde nått läte ifrån sig. Å så var det han, trodde inte han skulle höra av sig idag men han gjorde det. Blir glad, sen vill jag inte alltid påminnas om honom men när jag ändå går och tänker på honom så blir jag så glad över ett mess från honom.

Jag skrev tillbaka till honom, att bollen låg hos honom och så. Men jag vet inte vad jag vill. Vill ju att han ska visa mitt värde för honom men han har nog gett det som han upplever att han kan. Och det måste jag acceptera och förlika mig med.

Och just nu, denna stund så känner jag bara usch låt det bara vara så här, strunta i det och det blir som det blir. Men sen vet jag ju att saknaden blir förstor och att förhoppningarna kommer. Å sen kommer besvikelsen igen…. Å det är tufft att tänka att vi inte kommer träffas och vara så goda vänner men får försöka att inte tänka på det och hoppas att inga funderar på vad som hänt, eller ja alla fattar väl att vi gjort slut då vi inte träffas eller pratar om varandra längre. Ja usch det är jävligt tufft. Men jag får som sagt förtränga det.

Det blir väl en tuff period men det löser sig säkert. Så känner jag just nu. Jag vill ha lugn och ro men vill att det bara ska bli bra. Å jag vet inte hur det ska bli det, så jag låter det bara vara lite.

Känns som jag drömt om honom hela natten..

Drömt att jag och en kompis fick komma och sjunga i bandet och att förra sångerskans röst var med lite i bakgrunden så jag kunde följa henne lite (eftersom jag tycker det är svårt höra när jag ska in). Sedan drömde jag fler, nått att vi var iväg men kommer inte ihåg honom utan mest de andra vännerna ( å jag jobbade som polis hm ja inte för jag vet hur det går ihop sig hehe).

Tänker mest hela tiden på honom och nu även drömmer om honom. Å jobbigt att inte veta hur det blir, ska jag kämpa emot totalt eller är det onödigt för han kommer till mig om en vecka och så är allt som tidigare. Eller ska jag bara försöka som tidigare i veckan, tränga undan allt och inte tänka alls. Bara försöka förtränga honom – ja så är det nog jag ska göra. Men ska han bara få ringa och prata en stund och så är han nöjd, ja kanske det för det är kanske så det kommer bli. Han erbjuder inte mer i alla fall som det känns just nu.

Usch känner att jag är på väg att bryta ihop och saknaden blir för stor. Var det att jag sprang på honom i korridoren igår??? suck fy och blä.

Jag måste försöka acceptera att det aldrig blir mer än så här. Att han inte är så god vän som tidigare, vi inte kan ha en tät kontakt och att det kommer bara bli nån stund då och då och däremellan är det inte så mkt mer.

Tror han saknar mig men tycker det är skönt att få lugn och ro.

Att låta bli att :
- längta
- messa
- hoppas
- TÄNKA PÅ HONOM !!!
Å det verkar vara det enda som fungerar, att inte tänka på honom för då längtar jag, å då börjar jag hoppas och vill messa…

Tycker så mkt om honom och vill ju bara ha honom och ska jag komma över honom så är det väl som för så många andra – att inte umgås eller höras så man blir påmind om varandra. Men det gör så jävla ont att vi inte ska ha med varandra att göra så jag vill ju att vi ska kunna ha kontakt men ändå kunna gå vidare. Jag vill att det ska bli bra, jag vill att det antingen ska bli han och jag på nått jävla sätt fast jag vet faktiskt inte hur det skulle bli. Sen vill jag att vi ska gå vidare men vara bästa vänner som vi sagt till alla att vi är. Konstigt att bästa vänner inte ska vara nära vänner och tyvärr är det svårt att vara nära vänner utan att ha kontakt.

Tycker bandet kunde vara ett sätt för oss att finnas i varandras liv men kunna låta bli det andra. Men det går väl inte varken för de känslorna vi har och så hans fru.

Nä sanningen är väl helt enkelt att inte ha kontakt men fan va tråkigt !!!! JÄVLIGT TRÅKIGT
Å han ser väl inget annan alternativ han heller för han gör inget mer än ringer och messar då det gått ett par dagar…

Önskade mig trevligt helg.. mm jo men jag ska ha en trevlig helg medans jag sitter hemma och tänker på att han är hemma hos sin fru och jag är ensam. Jo men visst ska jag ha det trevligt. Å det enda som kan göra det är väl att jag låter bli att tänka på honom.

Känner lite så att antingen så får han vara hos mig eller så får jag försöka förtränga honom.

Jag vet inte hur jag ska komma vidare – att återigen känna att jag tycker det är skönt att vara ifrån honom och vilja ha ett liv utan honom. För just nu så vill jag bara ha honom igen.

Har så svårt att bara låta tiden gå. Vill sätta upp ”mål” men vet inte vad jag ska sätta upp för mål för just nu vill jag, vill ha honom. Å annars brukar jag inte klara sätta upp mål eftersom jag inte tror att jag klarar det, och att jag inte vill misslyckas.

Hur ska jag komma vidare med viljan??? hur ska jag komma till det att jag inte vill ha honom? Skulle vilja att vi kunde hitta nått annat så vi kunde ha kontakten men inte vilja mer. Å att jag vill vidare, att jag inte vill ha honom även om jag träffar honom.

Varför kan han inte ge mig det jag vill ha!!!!!

Saknar honom väldigt mkt nu efter helgen. Men vet ju att det inte finns på riktigt,för han blir ju inte min på heltid men saknar honom väldigt mkt. Innan har jag ju tyckte det varit skönt då vi inte haft kontakt men just nu så saknar jag honom.

Dock har jag inte hunnit tänka så mkt på honom i em och kväll men då har jag även pratat med honom. Han messade nämligen – kram. Jag svarade inte och då ringde han. Jag svarade och vi pratade 20 min, å allt är ju som vanligt. Jag undrar vad han tänker? jag tänker efter de mess jag skickade förra veckan och det vi pratade om i helgen. Att jag vill att vi ska hitta andra sätt att ha kvar varandra i livet. Han bara svarade på messen att han inte visste, att han inte hade nått bra svar. Jag tror ju han bara låter det vara om han märker att det fortsätter som vanligt.

Tycker det är så jobbigt att veta att vi är påväg att försvinna ur varandras liv eller fortsätta som nu. Å då är det rätta egentligen att vi tappar kontakten. Men fasiken så ont det gör i mig. Undra när jaag kan lyfta det med honom igen?? å är det någon mening… usch så jobbigt. Det gör verkligen ont.

Fest igår och som vanligt var det lite tjabb men gick väl ändå bra tycker ja. Han dansade med sitt förra kk och jag kikade på dom, ville se om han gjorde nått men de skötte sig och han gjorde inget. Han såg sen att jag tjuvkikade men jag stod en bra stund innan han upptäckte mig. Tänkte att om han gjorde nått så skulle jag fräsa nått i hans ansikte och behövde inte fundera mer på om han ljög eller inte men som sagt jag såg inget å han säger att det bara är jag (förrutom hans fru då).

Sen messade han inatt. jag älskar dig och fan va det sliter i mig, tycker ju om dig, älskling.

Vilka fina mess.

Idag så ringde han på fm och vi pratade länge och pratade om hur gott det är att ligga och pilla på varandra. Pratade så att vi blev så kåta och träffades ute vid masten. Å hade riktigt gott sex i hans bil.

Tycker ju så mkt om honom. Å nu vet man inte när vi syns eller hörs. Usch det är så jobbigt när man tänker på att vi inte ska ha med varandra att göra.

Pratade om bandet igår. Å för första gången så kanske han sa sanningen. Han tror inte vi hade klarat det med de känslor vi har. Kontrade honom med att det är bättre att mista mig och inte ha kontakt än att försöka?? kommer inte ihåg vad han sa.. men det känns bra att få ett svar. Sen vill jag nog fortfarande få en chans att vara med, vet dock inte om jag är tillräckligt bra.

Jag lät honom veta att jag inte vill ha det som vi haft det, att jag vill mer eller bli av med känslorna. Att jag inte bara vill ha en lunch i veckan utan jag vill mer för att kompensera det som jag förhållande jag gått miste om.

Att jag varken vill eller orkar ta beslut att vi inte ska höras mer utan att jag hoppas att vi ska hitta ett annat alternativ. Å så skrev jag olika alternativ, tex att vi träffas en gång i månaden, två helger om året, när vi kör MC. Inget om bandet.

Han skrev att han inte hade nått bra svar på hur vi skulle göra så ja han är ju inte direkt drivande i att vi ska ha kontakt. Jag vet eller åtminstonde tror väldigt mkt att han funderar mkt på hur han ska göra men så tänker han säkert att han inte kan göra så mkt..

Idag har vi inte hörts, å jag tycker faktiskt det är skönt och blir glad då jag tänker på att jag kanske kommer ur detta. Att jag kommer bli ”fri”. Jag tror inte känslorna eller passionen ger med sig med en gång men jag är på rätt håll. Jag kommer ha bakslag och jag vill ha mina stunder med honom men det kommer glesas ut och vi kommer ha dagar som sen blir till veckor och så vidare tills vi inte är så stora i varandras liv. Å det känns så skönt!!!

Jag tränger undan detta med att å nu kommer jag hitta någon annan för då kommer jag bli besviken och trilla tillbaka utan jag tänker att jag ska bli fri från detta. Jag ska bli självständig !! å jag blir glad när jag tänker så.

Kommer inte tacka nej om han erbjuder sig att komma en kväll och natt, eller bjuder med mig på en skidresa men vet inte om jag vill åka med, genomföra det. Vill att han ska fråga men vet inte om jag vill genomföra det. Sen kommer jag inte säga nej om han bjuder med mig på nått trevligt för jag har inte råd att göra sånt själv…

Å jag skrev att jag vill att då vi träffas så är det mer än bara en lunch. Nu ska han få gå och fundera lite för jag tror faktiskt att det funderas lite. Men han är inte beredd att göra lika mkt som jag är beredd men jag får försöka tänka att det är han som förlorar och jag som vinner på det.

Nu är jag där igen, då jag tycker det är skönt att inte bli påmind om honom. Känns som det verkligen går upp och ner, skiftar mellan – inte ses till att längta så oerhört.

Funderar på hur jag ska göra. Vill egentligen bli med i bandet och få en skidresa, så det finns ju liksom med i huvudet.

Egentligen skulle jag vilja att vi inte hade så mkt kontakt till vardags utan att jag får hitta ett liv utan honom men att jag ändå fick vara med i bandet och en resa och nån kväll och natt ibland. Att jag liksom kan stänga undan honom men ändå veta att jag kommer träffa honom.

Undra om jag klarar det. För det kan ju lika gärna bli att jag stänger ute honom helt. Jag vill ju att han ska sakna mig så att han tycker det är värt en resa eller bandet. Men nja jag vet inte om han känner att han vill och vågar göra nått sånt.

Å kommer jag klara att inte höra av honom??? Jag vill ju ha det goa och hjälpen men vad händer om jag säger att jag inte vill höras. Men det borde nog vara det som hjälper mig vidare eftersom han inte väljer mig. Han finns ju inte, han är inget alternativ så frågan är hur och vad jag ska ha kvar av honom/det vi har.

Ja jag är inne på att säga att det kan bli nått enstaka mess, men inga luncher utan att det får bli en natt då och då och sedan att jag hoppas han vill ge mig en resa eller att jag får vara med i bandet och därigenom träffas.

Men kommer jag verkligen klara det??? brukar gå två veckor sen saknar jag honom väldigt mkt. hmså svårt det är. Å låter jag det bara så vet jag att vi snart messar och träffas på nån lunch och jag saknar honom väldigt mkt snart igen och vi tuggar runt och jag går och hoppas på saker och ting..

hm hur ska jag göra???? så svårt det är. Men känslan att säga till honom att vi inte ska ha så mkt kontakt utan det får bli resa, band eller resa för att vi ska ses, tills känslorna är bättre. Den känslan känns ändå som nått jag skulle bli stolt över att kunna säga. Men sen kommer jag ju sakna honom och klarar jag mig då???? menom jag vet att jag får nått speciellt så kanske jag gör det för jag vet att det är framför mig/att det kommer att komma, att jag kommer få träffa honom. Mm frågan är om han går med på det? hur kommer han ställa sig till de å vad gör jag om han inte gör de?

Han messade igår morse, trevligt mess som jag svarade på men fick inget svar. Så efter en knappt timme messade jag om ölen och jodå då ringer han. Jag mår dåligt vilket jag skrev i messet och han vill inte ta i de. Han pratar praktiskta grejor om ölen och jag blir ledsen och samtalet avslutas. Jag messar senare att jag inte vill träffas bara för ölen och då försöker han ju ringa igen.

Jag trycker faktiskt av ett samtal och låter bara telefonen vara andra samtalet. Sen kommer det ett mess att vi väntar med ölen och att han tycker att jag kunde svarat. Skrev bara att jag inte orkade bli mer ledsen.

Sen messade han runt lunch och frågade om jag skulle svara om han ringde. Vilket jag gjorde, så vi pratade i över en halvtimme om allt detta.

Jag längtar så och ibland blir jag svag och messar honom och då när han avvisar mig så blir jag så ledsen. Å ibland behöver jag bekräftelsen mer än andra gånger och när det är som nu så dimper jag totalt. Usch så jobbigt.

Sa till honom att jag tycker han har mer skyldighet eller vad man ska säga än jag eftersom det är han som är gift. Å att det är skitjobbigt att vara kär i någon som är gift. Sa även att jag kan inte ringa, komma till honom eller ta kontakt när jag känner för det men att han kan… å det tror jag han fattar nånstans att det är orättvist och jobbigt.

Kommer inte ihåg allt vi pratade om men han tar på sig en del skuld att jag mår som jag gör, å att han vill göra vad han kan för att jag ska må bra. Ja allt han kan.. inte så mkt mer än det han gör nu då ju. Han anser ju inte att han kan göra så mkt mer.

Vi pratade om detta att det kanske bara var att inte höras som är det enda som fungerar men att ingen av oss egentligen vill detta. Men så svårt det är. Kan ändå se att det vore det bästa men å så jobbigt och tråkigt. Rent ut sagt så jävla jobbigt att veta att han finns där och att han umgås och gör saker och en annan är inte alls delaktig.

sa att vi har känslor som ett förhållande men att det verkligen inte är nått riktigt förhållande eftersom det är som det är.

Senare så messar jag honom klart och tydligt att jag bara vill att han ska komma. Å då ringer han sen och efter mkt om och men på jobbet så har han löst så att han kunde komma några timmar på morgonen idag. Det var underbart att sova jämte honom en stund !!

å visst är det jobbigt nu med men lite bättre eftersom jag vet att han inte skiter i mig. Men saknar honom jättemkt och har svårt att förstå varför det inte kan bli bra, förstå att han inte blir min.

Usch det är tufft hur jag än gör. Säger jag att vi inte ska fortsätta så är det så oerhört jobbigt och fortsätta är med jobbigt för det kommer sånna här perioderoch jag träffar väl ingen så länge vi håller på. Men jag vill att det ska bli som för ett par veckor sedan, då jag inte saknade honom så mkt. Och att det faktiskt kunde gå nån dag utan kontakt utan att det kändes jobbigt.

Ja nu är det väl bara bita ihop så lägger det kanske sig och jag blir starkare igen. Bryt ihop och kom igen, å bröt ihop gjorde jag så nu återstår det att komma igen.