Å jag blir ju glad när han hör av sig och så men sen mår jag ju så dåligt. Varför kan det inte bara bli bra. Jag vill ju kunna ha kvar honom i mitt liv men utan allt jävla skit.

Pratade idag om bandet och de övar lite med en ny sångerska, å det kryper fram sen till slut att det är kanske det att han är rädd för vad hans fru ska säga om jag är med i bandet. I somras så var ju inte hon med så nä då var det inte det… JAG VET ATT HAN ÄR EN KARLJÄVEL SOM INTE ÄR ATT LITA PÅ !! men tyvärr tror jag alla är sånna här i den situation vi är i. Men upplyste honom om hans ändrade anledning och att det var det jag är blir så besviken på. Får se vad han svarar på det.

Å skrev att han kunde göra nått annat för mig som är lika mkt värt som bandet tex bjuda mig på en skidresa som jag så länge velat åka på men inte ett ljud om hur han tänkte när jag skrev det.

Jag mådde så dåligt ett par timmar nu sen em/tidig kväll pga av detta. Jag både vill och inte vill. Jag vill inte påminnas om honom men ändå få ha honom hos mig. Å när jag mår dåligt så vill jag bara säga att nä det är bättre vi har det som vi haft det nu. väldigt lite kontakt, nått mess i veckan på sin höjd. Men så vet jag att jag inte lyckas hålla det om jag säger det och då bir det så jävla jobbigt.

men nu känner ja,jaja skitsamma hur han reagerar. För tror han mår lite dåligt i detta och det kan han gott ha !! Jag kryper ner under filten och bara låter tiden gå. Orkar inte bry mig om saker och ting, livet får fortlöpa bäst det vill. Å så ska jag försöka komma ihåg denna känslan som han fick mig att känna idag. Att han inte får mig att må bra utan att jag mår dåligt av denna kontakt vi oftast har.

Usch va jag hatar att det enda som verkar fungera är att vi inte har kontakt med varandra.