Imorn ska jag träffa honom.. det är ett jobbärende. Ska hämta lite saker på hans avd.

Hur kommer vi bete oss? vad kommer sägas?

Vad kommer han säga, göra?

och hur kommer jag reagera på vad han gör och inte gör?

Jag är besviken på honom, jag vet att han inte medvetet gjort mig illa men jag känner mig sviken för att han inte tänkt på hur han kunde glädjt mig, att han inte tänker till och uttycker sig på alvar och riktigt från början. Att han inte ger mig mer än vad jag kan ge tillbaka (det är inte rättvist, han kan välja men väljer inte mig och då borde han fasiken ge mer för att kompensera). Jag vill inte hamna i förhållandet igen men samtidigt vill jag ha mina stunder med honom. Jag vet ju att det inte går, verkar i alla fall helt omöjligt och låter ju helt orimligt.

Usch så jävla tråkigt detta är. Men jag får inte vika mig och ta tillbaka honom för han ger inte mer än han redan gjort. Han tycker det är tillräckligt och så mkt han kan göra utan att äventyra sitt äktenskap. Å det duger inte åt mig.. jag blir ju ständigt besviken och vill mer. Kommer bli jobbigt att träffa honom imorn. Får försöka vara avslappnad och inte prata för mkt i det. Hoppas han säger nått men som jag ändå kan typ svara ingenting på… men så jag får bekräftelse på att han vill mer, saknar mig osv men så att jag ändå klarar det utan att tappa fästet helt (å då menar jag både känslomässigt, ledsen eller arg eller att jag blir som nykär igen).

Jag gör så stor sak av det, borde vara mer som han. Acceptera valet och klara gå vidare. Hoppas han lider och saknar mig så det är lite rättvist i alla fall.

Om han säger nått så vill jag säga till honom..
- att jag är besviken, på det som vårt förhållande fört med sig, på han sätt att vara mot mig och värdesätta det han kan göra för mig. Besviken på hans sätt att inte våga ta tag i det jobbiga – ta upp det jobbiga för och eller med mig. Å han gör ju inget speciellt för att hålla kvar kontakten med mig heller… två mess men inget mer och jag är ju ganska säker på att det är för att han inte vet hur jag reagerar och han tycker det är svårt. Men just detta att jag är så besviken över hans sätt att vara och att jag inte vet om jag vill engagera mig mer pga risken för denna besvikelsen.
Egentligen är det kanske bara det jag vill ta upp med honom för tycker jag sagt det andra så många gånger.

”jag är så besviken. Besviken på vad detta fört med sig, sättet som du är mot mig, att du undviker att ta tag i det jobbiga, och att ta upp det jobbiga för och eller med mig. Att du bara låter saker och ting vara och hoppas det liksom rinner ut/försvinner. Jag är inte sån och jag är trött på att vara besviken. Du har gjort jättemkt men tyvärr det är inte tillräckligt. Både sättet du höll på med ditt äktenskap – man vet aldrig. Å likadant med bandet – vi vet inte hur det blir. Det ger alltid mig som drömmer om det ett litet hopp. Jag drömmer och hoppas och för dig är det inte ens värt att fundera och möta… Vi ser så olika på saker, du nöjer dig med att få träffa mig då och då medans jag söker nått som kompenserar det jag ev mister tack vara att jag går och kär i dig. Jag vet inte vad jag vill och du verkar inte.. hm vet inte vad jag ska säga. Det blir säkert bra men just nu orkar jag inte bry mig om dig. För mig låter jag det bli som det blir men jag har engagerat mig så mkt att jag låter det bara vara nu. Du bedrar din fru med att knulla andra kvinnor och mig bedrar du genom att inte säga det jobbiga – det ingen vet har ingen ont av men det gör skitont när det kommer fram och jag vill inte känna så mer och då innebär det väl att jag måste välja att gå.

Usch fy fan, det kommer bli ett jättejobbigt möte. Kanske skulle löst det på nått annat sätt, hämtat nån gång när han inte är i tjänst eller från nån annan avd. Är detta verkligen slutet… kommer han låta mig gå???? å vad vill jag, jag vill både och och därmed vet jag inte vad jag vill