Så känns det.

Oftast känns det bra att inte ha kontakt med honom och bli påmind. Men sen ibland så kommer det över en som.. ja jag vet inte. Men det blir rätt påtagligt.

Idag gick jag upp och träffade honom när jag hämtade sakerna. Det gick bra, jag bröt inte ihop, längtan tog inte överhand osv. Och jag mådde bra i flera timmar, ända tills nu. Å jag mår fortfarande bra men ååå som man längtar eller nått helt plötsligt.

Å vill att han ska höra av sig, så det inte är jag som gör felet.

Han såg lite ”grå” ut. kan väl inte säga sliten eller så men mm det var inte riktigt den pigga glada .. idag. Å han varken sa eller gjorde nått, han har inte hört av sig. Jag tror inte han vet vad han ska göra och jag tror han känner att jag är påväg ifrån honom. Tror det är som han skrev i ett mess – ibland vet jag inte vad jag vill.

Hade tänkt försökt få hem honom en natt denna veckan, fått honom att vilja åka på skidresa men så fick jag mensen så ingen mening att ta hem honom. Å jag tror det kan vara ”ödet eller nått”. Å det är väl egentligen bra!! för jag tror inte jag klarar att stå emot om jag träffar honom och jag tror att jag kommer åka flera steg tillbaka.

Å jag kommer aldrig varken få vara med i bandet eller få åka på skidresa så lika bra att försöka stå emot och komma vidare. Å det är väl som för alla missbrukare- det går bättre och bättre att stå emot impulserna och känslorna/suget varje gång man klarar det.

men det är tråkigt att vi inte ska kunna ha kontakt, att vi inte ska vara del i varandras liv men vi vill för olika saker. Jag får försöka låta bli att tänka på framtiden och hur tråkigt det är att vi inte ska kunna finnas för varandra. Men det han erbjuder nu är för jobbigt, jag vill känna att jag får ut mer av det.